Handbollsligan herr 2023-24: IK Sävehofs status – är Karlsson & Skipagötu för stora tapp?

Var står din klubb när säsongen 2023–24 närmar sig? Handbollskanalens reporter Ola Selby går igenom samtliga 14 lag i Handbollsligan herr. Vilka är nyckelfigurer och vad står på spel under den kommande säsongen?

Efter misslyckandet 2021-22 då säsongen tog slut i semifinalserien mot Ystads IF var det mer det vanliga Sävehof vi fick se förra säsongen med andraplats i både grundserien och slutspelet, detta trots mängder av skador. I år ser truppen mindre skadefylld ut, men å andra sidan är den utan Sebastian Karlsson & Elias Ellefsen a Skipagötu, lagets två bästa spelare. Hur ska det gå egentligen?

Hur tog sig IK Sävehof hit?

Vi tar en kort titt på hur förra säsongen såg ut för IK Sävehof.

Utropstecken: 

Óli Mittún: Han skulle ju inte ens spela matcher med seniorlaget förra säsongen, istället blev underbarnet Sävehofs fjärde bästa målskytt under grundserien och sjätte bästa målskytt i slutspelet. Óli Mittún är verkligen något utöver det vanliga och jag tycker redan nu att han visar att han kommer att bli ä-n-n-u vassare än sin kusin Elias.

Förmågan att vinna trots ”reserver”: I grundserien gjorde alltså Skipagötu fyra matcher, Olle Ek inte en enda match, Emil Berlin 13, Gzim Salihi 17 och William Andersson Moberg 19. Trots det vann Sävehof 18 av 26 matcher och förlorade bara tre. Ibland var förstauppställningen på nio meter Kelvin Roberts, Mittún och Marcus Lennernäs. Inget ont om någon av dem, det är spelare som kommer att gå långt, men det går inte att begära av de spelarna att de ska vinna match efter match. Därför var det extra imponerande att Sävehof gick så starkt som de trots allt gjorde i grundserien.

Simon Möller: Seriens överlägset bästa målvakt förra säsongen, såväl i grundserien som i slutspelet. Det fanns ett litet (väldigt litet) frågetecken kring huruvida Möller skulle vara redo att nu för första gången under sin karriär vara tydlig förstamålvakt. Nu är det ingen som tvekar längre. Högst MEP, högst räddningsprocent, flest räddningar (tillsammans med Rickard Frisk och Marcus Holmén), flest assist och flest mål (tillsammans med några fler). En riktig ”håll käften-säsong” av Möller den äldre.

Frågetecken:



Inte längre bäst när det gäller: Sävehof har ”alltid” varit bäst när det gäller. Men de åkte ut i semifinal mot YIF 2022 och de förlorade i cupsemifinalen mot Bajen förra säsongen, samt i SM-finalen mot IFK Kristianstad. Är skrämselfaktorn borta för Partillelaget? Eller vad är det som har hänt? Tidigare kunde man vara rätt säker på att Sävehof skulle vinna de avgörande matcherna, men det är inte längre lika givet.

Skadorna: Jag menar inte att det är ett frågetecken att så många spelare blev skadade, jag tror mest att det handlade om otur, men givetvis är det ett frågetecken att ”halva” laget gick skadat förra säsongen. Nu är Michael Apelgren en trollgubbe som hade kunnat placera Handbollskanalens reportrar på nio meter och ändå klara sig skapligt, men Sävehof kan inte ha lika mycket skador i år om de ska lyckas.

Förväntade nyckelfigurer 2023-24

Felix Möller: Blir bara bättre och bättre och jag kan inte riktigt se någon svaghet i Möller den yngres spel. Lika bra bakåt som framåt och dessutom börjar hans ledaregenskaper att synas mer och mer. Betydligt lugnare i sättet än storebror Simon, men att där bor en enorm vinnarskalle råder det inga tvivel om.

Óli Mittún: Förra säsongen kunde Mittún smyga lite mer. Efter varje aktion var vi nog många som sa ”hur jäklar lyckas han med det, han är ju bara 17 år?!). Nu är han 18 år då ökar pressen. Nej, nu skojade jag, men däremot kommer lagen att vara mer pålästa på honom. Om man nu kan vara det på fenomenet från Färöarna. I år finns kusinen Elias inte där som en trygghet och då blir det intressant att se om mittian kan hantera att vara förstavalet på sin position.

Pontus Brolin: Pontus Brolin är en otrolig nyttig handbollsspelare, men det uppmärksammas sällan. Han är inte lika flashig som spelarna från Färöarna eller lika underhållande att titta på som William Andersson Moberg eller Emil Berlin, men han är satan ta mig alltid där. Han går alltid att lita på, han gör alltid det han blir tillsagd att göra av firma Apelgren/Ekman och han är inte längre bara bra bakåt, numera kan han gå in och dominera i SM-finaler i det offensiva spelet, om så önskas och behövs.

Förväntad MVP 2023-24:

Simon Möller: ”Möller har enorm potential, men har aldrig riktigt fått vara förstamålvakt i sin moderklubb. I år kommer han få vara det och jag är säker på att han kommer att ta stora kliv i och med det”. Så skrev jag i den här spalten förra året, då jag placerade honom under ”förväntat genombrott”. Det slutliga genombrottet fick han, nu är Simon Möller istället Sävehofs viktigaste spelare efter en supersäsong.

Förväntat genombrott 2023-24:

Kelvin Roberts: När Sävehof är skadefritt (om de nu någonsin är det) är det tufft om konkurrensen på nio meter. Óli Mittún, William Andersson Moberg, Olle Ek, David Sandberg och Kelvin Roberts slåss om två platser. Roberts är förmodligen längst ner i hierarkin, men Apelgren är aldrig rädd för att ge fler spelare chansen och jag räknar med att Roberts kommer att få sina chanser, både på nio meter och på kanten. Och eftersom Jaminas lillebror har allt som krävs för att lyckas tror jag på ett litet genombrott i år.

Nytt ansikte att lära känna:

Gustaf Wedberg: Nygammalt får vi väl ändå säga. Detsamma gäller ju både Gustaf Wedberg och David Sandberg, som båda återvänder till gulsvart efter spel i Hallby respektive Önnered. Men där Sandberg lär bli en i mängden i den tuffa konkurrensen på nio meter kommer Wedberg att vara given på högerkanten, där han alltså ska ersätta klubblegendaren Sebastian Karlsson. Tufft, så klart, men Wedberg gjorde bara 23 mål färre än Karlsson förra säsongen och är definitivt redo för att vara förstagubbe i sin moderklubb.

Kommer IK Sävehof klara av att…

Ersätta Karlsson & Skipagötu? Med all respekt för ersättarna – svaret är nej. Däremot kan det på sikt bli nästan lika bra, framförallt med Mittún på mittnio, men det kommer så klart att märkas i år att Sävehofs två mest spetsiga spelare saknas. Konstigt vore annars.

Hitta tillbaka till att vara bäst när det gäller? Det är tveksamt. Ibland kan ju lag vara bäst när det gäller utan att vinna, de har ju trots allt en motståndare att förhålla sig till också. Men att Sävehof inte lyckades med det förra säsongen och nu har tappat två av sina bästa spelare sänder ju inte direkt signaler att det kommer att se annorlunda ut i år. Sävehof borde vara snäppet sämre i år medan IFK Kristianstad borde vara på ungefär samma nivå. Svaret på frågan blir därför nja.

För att säsongen 2023-24 ska bli en framgång måste IK Sävehof: 

Vinna en titel: Cupen eller ligan, det spelar egentligen ingen roll, men Sävehof behöver vinna igen. Det är en klubb som aldrig är nöjd med att sluta tvåa och det gjorde alltså gulsvart i både grundserien och slutspelet. Dessutom blev det respass i cupen redan i semifinalerna. Det går att dra det så långt att säga att om Sävehof inte tar en titel i år får nog åren med Michael Apelgren som tränare ses som något misslyckade, även om de vunnit både SM-guld och cupguld.

Slutord

Det är faktiskt rätt svårt att veta var vi har det här Sävehof, för det blir ju ändå något av en nystart i år även om stommen finns kvar. Eller så kommer det inte att märkas så mycket som jag tror? Jag skulle inte bli förvånad om Mittún exploderar fullständigt i år, och spelar Sävehof tillräckligt bra försvar kan Wedberg kontra in bollar nästan lika bra som Karlsson. Dessutom får de, förhoppningsvis för deras skull, vara lite mer skadefria i år.

Övergångar

In: Gustaf Wedberg (IF Hallby), David Sandberg (Önnereds HK), Arvid Norén (uppflyttad), Tobias Trommler (uppflyttad), Sebastian Durlanu (uppflyttad)

Ut: Sebastian Karlsson (Montpellier), Elias Ellefsen a Skipagötu (THW Kiel), Lasse Pedersen (Lemvig), Philip Karlefäldt (klubb ej klar), Lukas Råberg (Redbergslids IK)