En spänning och dramatik som endast handboll kan erbjuda, det fick publiken i Partille bevittna ikväll. Efter dubbla förlängningar stod IFK Kristianstad till slut som vinnare med 45–44. Finalserien är därmed kvitterad till 1–1.
Matchen började med att Emil Frend Öfors, Handbollsligans bästa vänstersexa, fick revansch på sig själv efter missarna i den första finalen. Frend Öfors gjorde matchens första mål, men efter det var det rätt målsnålt i Partille.
Båda lagen, men IFK Kristianstad i synnerhet, spelade väldigt bra försvarsspel i första halvlek. Det osade desperation om IFK-spelarna, som spelade ett helt annat försvarsspel än de gjorde i final 1. Framförallt var de mer synkade och aggressiviteten var på en helt annan nivå.
Men Hampus Henningsson var lite väl aggressiv då hans ena hand träffade ansiktet på William Andersson Moberg, med rött kort som följd. Då hade det gått 23 minuter och IFK tvingades klara sig utan sin försvarsgeneral. Tur då för IFK att kusinen Philip spelade riktigt bra.
Första halvlek kändes som IFK:s, framförallt efter att Gustaf Banke gjort ett par viktiga räddningar på slutet och Frend Öfors fastställt halvtidsresultatet till 12–14. Men trots att det mesta stämde i bortalaget och nästan inget i Sävehof var det alltså bara två mål som skiljde i paus.
Den andra halvleken var rätt svängig och lagen bytte ledning med varandra ett par gånger, även om det var bortalaget som allt som oftast var i förarsätet, mycket tack vare en viss Markus Olsson.
Men när Olsson fick en tuff smäll, närmast att betrakta som en hockeytackling, av Elias Ellefsen a Skipagötu, borde färöingen blivit den andra spelaren på plan att åka på ett rött kort. Men det blev bara två minuter för Skipagötu och kanske tur för Olsson att han kunde spela vidare.
Med drygt tio minuter kvar var det Skipagötus tur att få en smäll. Efter en knuff när han avslutade föll storstjärnan och slog huvudet i golvet, vilket innebar att han tvingades gå ut i omklädningsrummet för omplåstring. Skipagötu spelade inte mer under matchen efter det.
Sävehof fick sina chanser att komma tillbaka på slutet, framförallt eftersom bortalaget åkte på utvisningar efter utvisning. Och när Skipagötu inte kunde spela var det kusin Óli Mittún som briljerade i hans ställe. 17-åringen tog Sävehof tillbaka in i matchen efter sitt inhopp.
Och visst blev slutet dramatiskt. Med två och en halv minut kvar reducerade Sebastian Karlsson till 30–31. Men Olsson gjorde sitt elfte till 31–33 med strax över en minut kvar. Då tog Sävehof timeout. Karlsson, vem annars, reducerade sedan till 32–33 med 40 sekunder kvar. Olsson fick chansen att avgöra, men skottet tog i stolpen och istället kvitterade Felix Möller med bara sekunder kvar.
IFK Kristianstad tyckte att de kvitterade i sista sekunden genom Jurmala Åström och domarna på plan signalerade för mål, men sekretariatet höll inte med och matchen gick till förlängning.
Det var riktigt jämnt under förlängningen, precis som det brukar vara. Planens yngsta aktör Mittún dominerade stort och det såg ut att bli avgörande för hemmalaget. Men Albin Selin kvitterade till 39–39 i sista sekunden av den första förlängningen och ny förlängning väntade.
IFK var starkast i den första halvleken av den andra förlängningen och var i ledning med 42–41 inför avslutningen. Och eftersom IFK skulle börja med bollen i den andra halvleken var det ett bra läge för bortalaget att ta ett rejält grepp om matchen. Skulle vi få ett avgörande i den här evighetsmatchen eller skulle shoot out-straffar vänta?
Philip Henningsson stod för en otrolig och matchavgörande prestation vid ställningen 44–42 till IFK. Det var öppet mål för Sävehof men Henningsson räddade bollen i luften och fick dessutom undan den innan han landade. Efter det hade IFK chansen att avgöra och vem gjorde det om inte Markus Olsson.
IFK Kristianstad vann en galen handbollsmatch med 45–44 och nu är finalserien helt öppen igen.