Sofia Berndtsson är en av SHE-ligans mest intressanta profiler. Med en rutin som knappast någon matchar är hon kanske Skaras viktigaste nyckelspelare. För någon vecka sedan stänkte hon in 11 mål i sin senaste SHE-match. Nu ska hon spela fyra matcher under en vecka. Handbollskanalen tar ett snack med Sofia om bussresor och livspussel bland annat.
En iögonfallande siffra – du satte 11 mål på Västerås/Irsta! Hur gick det till?
– Ja det är en bra fråga. Jag fick åtta inspel och tre straffar. Att få så många lägen och sätta alla, det är ovanligt med 100 procent.
Är du i toppform?
– Jag känner inte att jag är i någon toppform, det här var ju bara en enstaka match. Men det är onekligen kul att få så många lägen. Det är ju medspelarnas förtjänst, de ger mig lägena.
Ni spelade förra helgen, ni spelade två matcher senaste helgen, ni spelar nu på onsdag och sen på lördag. Ett oerhört tufft program?
– Det är vi inte riktigt vana vid. Men det är så det ser ut, snart har vi även semifinal i cupen i två matcher. Men det är jättekul att spela matcher så klart! Så jag klagar inte.
Hur får du ihop livspusslet, du har ju två barn och studerar dessutom till lärare? Hur får man ihop 100 procent handboll och 100 procent studier?
– Hittills har det gått, mycket tack vare alla kära och nära som jag har omkring mig. Utan min sambo och svärmor hade det inte funkat. Till sommaren ska jag vara klar med studierna och kommer att prioritera handbollen.
Hade du fått denna fråga om livspusslet om du var en kille?
– Jag är tveksam till det. Det finns en förväntan att det är kvinnan som ska ta ansvaret för hemmet. Men jag ser på min handboll som ett yrke, om än långt från de löner vissa herrsporter kommer upp i. Det handlar om att välja sitt liv, handbollen är en stor del av min tillvaro och jag prioriterar den.
Du är 33 år nu och spelar i den yttersta eliten. Men det är påtagligt hur ofta tjejer lägger av för tidigt, typ 25-årsåldern. Det känns ju onödigt?
– Ja, jag tycker det, om det inte är så att man väljer att lägga av, har andra prioriteringar. Men jag tycker mig se att det nu finns alltfler tjejer som blir mammor och fortsätter sin karriär, både i klubblagen och landslaget. Men man behöver stöd när man har spädbarn, där har Skara visat framsynthet och ställt upp på ett konstruktivt sätt.
Ja ett barn ställer till det..?
– För mig känns det som att jag hade ett handbollsliv innan jag fick barn och ett helt annat efter barnafödande.
Du har spelat i många år, men är det först nu det blivit en del internationella matcher?
– Svaret på den frågan hade jag nästan glömt bort. Men fakta är att jag spelat i tre olika europacuper, Champions League, Cupvinnarcupen och European Cup Woman.
Och du blir bara bättre och bättre?
– Ja, sedan jag blivit mamma har jag utvecklat mitt spel och aldrig varit bättre än på senare år. Det handlar naturligtvis om erfarenhet och att jag hittat lugnet i mig själv. Jag kommer fortsätta spela på elitnivå så länge kroppen håller och så länge jag gör nytta på planen.
Ni har börjat säsongen lite halvknackigt, är du orolig?
– Vi är ett nytt lag i år med flera som försvunnit och några är helt nya. Vi har ändå gått till semi i cupen och slagit Västerås/Irsta. Det känns som att vi blir bättre och bättre hela tiden, men det krävs ett hårt dagligt jobb.
Apropå att vara orolig, er tränare Magnus Frisk, det finns ingen coach som pratar så lugnt och till synes oberörd vid time-out som han?
– Det stämmer, han sprider inte direkt någon panik. Men han kan ha ett häftigt temperament under matcherna. Att han är lugn under time-out är ett bra sätt att få spelarna i balans, ett sätt att agera som kommer från hans långa erfarenhet.
Att vara spelare på elitnivå innebär ju många timmar på resande fot, i långa bussresor hem på natten till exempel?
– När jag slutade spela ett kort tag så var det resorna jag saknade mest. Jag har aldrig sett resorna som något jobbigt. Det är kul att ha tid och tjöta med laget. Dessutom kan jag plugga på bussen. Men jag skulle ljuga om jag sade att det är härligt att åka nattåg till Boden.
Till sist, vilken är din värsta motståndare när du spelar försvar?
(Efter lång betänketid) – Alla små, snabba spelare, alltså de som är motsatsen till mig har jag svårt för. Går jag in i en duell med en sådan spelare blir jag antingen bortgjord eller så blir det något fult… Men ska jag säga ett namn så blir det Jamina Roberts.
Anders Hilmersson