Hon är från Danmark men är en av de stora profilerna i svensk damhandboll. Bland annat som en av de absolut bästa målskyttarna. Efter två säsonger i Kristianstad byter hon nu klubb till hårdsatsande Önnered. Handbollskanalen tar ett snack med Siw Aabech.
Tre morgnar i veckan gör du ett tufft styrkepass. Bygger din målskicklighet på styrka eller teknik?
– Jag skulle säga att det är en bra blandning. Det är viktigt med styrka, inte minst när man ska hålla bort en motståndare. Speciellt för mig som inte är jättelång.
Hur kom det sig att det blev handboll?
– Både min mamma och pappa spelade handboll. Jag hängde ofta med i hallen. Men jag simmade ganska mycket en period tills jag var tvungen att välja. Då blev det handboll.
Hur upptäckte du att du var bra i handboll?
– Jag hade ganska mycket självförtroende i ungdomen. Sen kom en sämre period. Men jag hade flera tränare som trodde mycket på mig. De förklarade att jag hade mer explosivitet i mitt spel än de flesta andra. Deras stöd betydde mycket. Explosiviteten är nog min främsta styrka.
Ska man träna extra mycket på det som man är sämre på, eller ska man träna extra på det som man är bra på?
– Jag kan säkert bli ännu mer explosiv. Men visst behöver jag träna andra delar, till exempel vill jag göra färre tekniska fel. Det gäller att göra de tekniska felen så att de inte betyder så mycket, jag gör hellre en sturmerfoul än en passmiss till exempel.
Var du alltid bäst i laget under tiden fram till du blev elitspelare?
– Kanske inte alltid bäst, däremot var vi ofta 2-3 spelare på jämbördig nivå.
Men de två säsongerna du gjorde i Kristianstad, då var du väl bäst? Bland annat blev du utsedd till Månadens spelare i SHE och du gjorde 100 poäng på 13 matcher.
– Jag fick mycket förtroende och speltid av tränarna i Kristianstad.
Sen blev du skadad?
– Jag drog av hålfotssenan, det brukar ta 3-6 månader att bli bra igen. Men annars har jag inte haft allvarligare skador.
Är du tvåvägsspelare, hur ser du på dig som försvarsspelare?
– Jag tycker om att spela i försvar. När man får så mycket smällar som jag får i det offensiva spelet – då vill man gärna ge igen!
Hur kom det sig att du bytte spel i danska högsta ligan mot spel i Kristianstad?
– I Danmark, i Ajax Köpenhamn, var spelet mycket mer uppstyrt, jag fick en roll som jag inte fick vika ifrån. I Kristianstad fick jag spela mitt spel. Dessutom var de ekonomiska möjligheterna i Danmark betydligt sämre. Men viktigaste orsaken till att jag bytte till Kristianstad var att jag ville få mer speltid och bättre möjlighet att sköta mina studier.
Vilken roll får du i Önnered?
– Det kan nog växla en hel del, men det blir på nio meter. Men jag har ofta flyttat runt, till och med på kanten, på sex meter.
Nu ska du till en ny klubb, Önnered. Du ska smälta in i laget och samtidigt konkurrera om speltid, du ska lära känna nya vänner och hela organisationen. Och på samma gång ordna bostad och möjlighet för din pågående utbildning till lärare. Mycket på en gång?
– Ja det har hänt mycket på kort tid, så jag har inte hunnit reflektera över det. Dessutom spelade jag i våras i danska landslaget i beachhandboll under EM. Men jag har fått mycket stöd från ledarna i Önnered. Det känns som att oavsett vad som händer så finns de där. Det är alltid lite nervöst att bryta upp och byta miljö. Jag kände inte en enda person i Önnered innan flytten.
När det inte är säsong för handboll så spelar du beachhandboll i danska landslaget.
– Ja, det är jättekul och det ger mig också en hel del nytta i den vanliga handbollen.
Inför handbollens uppstartträff fick man i en enkät frågan vilken spelare från ett annat lag man helst skulle vilja ha med i sitt eget lag. Vad svarade du?
– Jag svarade: Ingen! Vi har tillräckligt bra både första- och andrauppställning.
Att vara handbollsspelare på elitnivå handlar en hel del om att åka buss?
– Jag blir lätt lite åksjuk så oftast lyssnar jag på musik eller pod. Och så stänger jag av.
Hur länge kommer du att spela handboll?
– Så länge jag kan. Hoppas på 6-7 år till inom elithandboll.
Vad är det bästa med handboll?
– När det är sekunder kvar av matchen och laget lyckas vända till en seger med ett mål. Då är det en så härlig och obeskrivlig lyckokänsla som bara idrott kan ge.
Är du någon gång trött på handboll?
– Det händer, men aldrig så att jag funderar på att sluta.
Är det för att du älskar handboll?
– Ja.
Anders Hilmersson