Vissa spelare vågar inte gå fram och lägga en straff. För andra är det en självklar chans att sätta ett viktigt mål. Vi har pratat med några av SHE-ligans bästa och modigaste straffskyttar om konsten att sätta straffar – i mål!
När domaren blåser i pipan och pekar mot straffpunkten börjar ett mentalt spel mellan målvakt och utespelare. Även om oddsen är till utespelarens fördel så gäller det att hålla nerverna i styr och varje spelare har sitt eget sätt att hantera situationen. Vi har pratat straffar med SHE-ligans tre bästa straffskyttar.
Matilda Forsberg, VästeråsIrsta, 33 mål på 50 straffar (76%)
– Jag har varit straffläggare sen 7-8 årsåldern. 2017 blev jag förste straffskytt efter uttagning via lagets strafftävling som jag vann. Jag tränar mycket på straffar. När det finns tid över eller efter träningen om jag får en målvakt att ställa upp. Jag använder hela registret, höga, låga skott eller tunnel. Lobben testar jag ibland för att överraska, men den är svår och kräver mycket känsla.
– En målvakt som jag har svårt för är Hanna Edvardsson i Skövde, hon gör oväntade rörelser. Man tvingas tänka till och hon får ett mentalt övertag. Jag studerar alla målvakter innan match, försöker se ett mönster hur de agerar. Oftast gör jag en fint innan jag skjuter, då kan jag ibland se hur hon tror jag ska skjuta. Har jag missat två straffar i rad tar någon annan över. Men sen är jag tillbaks i nästa match.
– Straffar handlar mycket om psykologi. Som straffskytt har man mycket press på sig, det gäller att vara mentalt stark.
Emmy Nordmark, Boden, 58 mål på 74 straffar (78%)
– Jag har lagt straffar så länge som jag spelat handboll, sen 6-årsåldern. Men att jag lägger straffar nu beror inte på den strafftävling vi hade i laget – jag åkte ut först! Jag är inte speciellt smart eller seriös straffläggare, tränar inte så mycket på det utan går mest på magkänsla. Bestämmer mig var jag ska skjuta först när jag står vid strafflinjen.
– Jag försöker att inte tänka så mycket utan skjuter bara på. Missar jag en straff blir jag inte utbytt, det är ganska skönt och minskar den press man som straffskytt alltid har på sig.
– En målvakt som jag har svårt för är Spaniens landslagsmålvakt, Silvia Navarro som spelar för BM Remudas. Hon lyckades få ett mentalt övertag och nollade mig. Jag använder de flesta möjligheterna vid straffläggning – utom lobben! Försökte mig på den en gång, missade och kommer aldrig mer att försöka.
Jessica Ehrnbring, Önnered, 49 mål på 59 straffar (83%)
– Så långt tillbaks jag kan minnas har jag varit bra på att göra mål, så det var naturligt att jag även fick ta straffarna. Att träna straffar började jag med för ett par år sen. Till exempel genom att vår målvakt försöker agera som målvakten hos vår kommande motståndare.
– Tidigare lade jag nästan alla straffar nere till höger, nu har jag hela registret – sen förra året lobbar jag även ibland. Innan straffen brukar jag tänka ut två varianter, men bestämmer mig slutligt så sent som möjligt. Ofta väljer jag typ av skott beroende på hur jag agerat tidigare mot samma målvakt. Ibland fintar jag, det blir olika varje gång
– Jag går på känsla. Missar jag en straff blir jag utbytt. Vi har strafftävlingar ibland i laget, men det ändå alltid tränaren som bestämmer.
Skribent: Anders Hilmersson
