Den 17 april drog Isabelle Andersson korsbandet i sitt ena knä i en klubblagsmatch i Tyskland. I en intervju med Handbollskanalen berättar ”Bellen” bland annat om var hon är i sin rehab, att hon tappade motivationen i Tyskland och om hon har planer på att spela handboll igen.
– Nu börjar det kännas kul att tänka på handboll igen, säger Isabelle Andersson.
Dagen före OS-premiären 2021 skadade Isabelle Andersson sitt knä och missade inte bara sin stora dröm utan även en hel säsong med H65 Höör. Men envis som få lyckades vänsternian ta sig tillbaka och inte bara bli en bärande spelare för H65 igen utan även säkra ett proffskontrakt i Bundesliga med HB Ludwigsburg (tidigare Bietigheim).
Men den 17 april förra säsongen var olyckan framme. Igen. Och 24-åringen andra allvarliga knäskada på några år var ett faktum.
Vi spolar fram tiden till september och när Handbollskanalen får tag på ”Bellen” är hon utomhus och njuter av sommarvädret, med märkbar glädje och ro i rösten.
– Nu känns det bra ändå. Det har gått tre månader sedan jag opererades och min rehab går bra. Så det känns som att jag börjar komma på det rätta spåret igen. Jag har ju gjort det här förr, säger ”Bellen”.
Hur känns knäet?
– Jag har ingen smärta nu. Jag hade lite strul i början efter operationen med en infektion, men sen har det gått väldigt bra. Och jag vet att det kommer att gå upp och ner under året.
24-åringen har nått en nivå i rehabträningen där hon kan gymma på rätt rejält och där nästa steg blir att börja löpträna.
– Ut och springa blir det de kommande veckorna. Men det har ändå varit motiverande att kunna gå till gymmte och bli trött på andra sätt. Nu har jag kunnat göra tunga knäböj och det kunde jag inte lika snabbt förra gången.
Mentalt verkar hon också vara på en bra plats, vilket naturligtvis inte är en självklarhet när man gått igenom den här typen av lång rehabilitering en gång tidigare.
– Jag har fått tänka bort handbollen lite och istället fokuserat på att göra det här och se hur det går. Jag gillar ju att träna och det finns där även om jag inte alltid tänker på det.
Tappade motivationen i Tyskland
Om Isabelle Andersson är på en bra plats nu så var det inte riktigt detsamma under säsongen i Tyskland. Faktum är att vänsternian sa upp sitt kontrakt med den tyska mästarklubben redan i februari.
– Där och då visste jag inte ens vad jag skulle göra efter sommaren. Och jag var inte supermotiverad heller när jag skadade mig. Det är klart att jag kände att det var piss och ”inte igen”, men samtidigt hade jag ingen plan för vad jag skulle göra. Första gången jag drog korsbandet var det tufft på ett annat sätt eftersom det var dagen innan OS.
När började du tappa motivationen i Tyskland?
– Det kom rätt tidigt under hösten där jag började undra om jag tyckte att det var så jävla kul att vara proffs. Det finns mycket annat kul i livet och jag kände mig begränsad. Jag har alltid sagt att jag spelar för att det är kul och då var det många stunder under dagen som det inte var så roligt. Då undrade jag varför jag skulle sitta i en lägenhet i Tyskland bara för att tjäna pengar på det.
– Alla runtomkring tyckte att jag var dum i huvudet – jag levde ju drömmen. Men jag brann inte riktigt för det och ska man spela måste man gå in för det 100 procent.
Drygt tre månader har gått sedan knäet opererades och tiden i Tyskland är ett minne blott. Isabelle Andersson är tillbaka i Stockholm där hon jobbat lite extra under sommaren, samtidigt som hon bor i ett gårdshus hemma hos sina föräldrar. Framtiden är fortfarande osäker, åtminstone när det gäller handbollen.
– Jag vill hitta ett vanligt jobb och vara en normal människa, säger hon.
– Jag drog knäet den 17 april och har inte rört en handboll sedan dess. Om jag jämför med förra gången jag skadade knäet var jag med och passade bollar dagen efter typ. Så i början efter skadan kände jag att jag inte ville bestämma något då. Men nu när säsongen ska dra igång börjar det kännas kul att tänka på handboll igen. Sen har jag inte skrivit på något med någon och det känns skönt att inte vara bunden på det sättet. Jag vill hitta tillbaka till att spela för att det är kul – kanske blev det för seriöst i Tyskland.
Men du vill spela handboll igen?
– (Tystnad). Jag måste i alla fall säga att jag vill spela igen för att jag ska kunna göra min rehab bra. Jag vill komma tillbaka för att visa för mig själv och andra att det går. Sen kommer jag nog inse rätt snabbt om det är roligt eller inte.
Om det blir att börja om i Sverige eller det blir en ny tur utomlands verkar osäkert. ”Bellen” berättar att några klubbar har kontaktat henne, men det har inte hänt mer än så.
– Om du frågar en fysio när jag kan spela handboll igen säger de nog ett år och eftersom jag opererades den 27 maj blir det ju lagom till den sista finalen i Sverige, säger hon och skrattar.
– Med det sagt vet jag inte riktigt vad jag själv vill än. Men det är kul att sätta upp mål.
