Handbollsligan dam: Högst upp på lagens önskelistor

Alla lag behöver något. Det kan vara en ny spelare på en specifik position, kanske bättre tryck på läktarna eller varför inte en skadefri trupp. Handbollskanalens reporter Ola Selby går här igenom vad varje lag i Handbollsligan dam behöver inför årets säsong…

HK Aranäs: Bra start

För nykomlingar är det ofta viktigt att få en bra start på säsongen. För Aranäs känns det extremt viktigt men samtidigt inte särskilt viktigt, på en och samma gång. Extremt viktigt eftersom det är ett ungt och oerfaret lag, med knapp eller obefintlig erfarenhet av spel i högstaserien. Men inte särskilt viktigt eftersom Rustan Lundbäck är tränare och han kommer hålla laget motiverat säsongen ut, oavsett starten.

IF Hallby: Försvagade konkurrenter

Jag tror kanske inte att Hallby kommer att vara sämre i år, men jag har svårt att tro att de kommer att ta fler poäng än de gjorde under debutsäsongen i högstaserien. Därför vill det kanske till att de förmodade bottenkonkurrenterna är svagare i år. Svagare än Heid går ju knappast att vara, men Hallby får nog hoppas att Lugi och/eller Aranäs (eller så klart något annat lag) helt enkelt har det ännu tuffare.

H65 Höör: Nyförvärv

Tanken var säkert att Cassandra Tollbring skulle dra ett tungt lass i år, framförallt med Isabelle Andersson i Tyskland. Men så blev mittnian gravid och nu har H65 sin tunnaste trupp (ekonomin är inte bra i klubben) på väldigt länge. Emma Nuhanovic, Emma Jönsson och Wilma Pettersson är en stark trio på nio meter, men där bakom är det rätt tunt. H65 behöver fler spelare om de ska kunna konkurrera om final.

Kristianstad HK: Hela spelare

KHK var ett av de värst skadedrabbade lagen förra säsongen, vilket naturligtvis påverkade slutplaceringen. I år har klubben, i vanlig ordning, bytt ut en stor mängd spelare. Ska det gå bättre i år vill det nog till att Ulf Schefvert har en större del av spelartruppen tillgänglig för spel.

Kungälvs HK: Avlastning till stjärnan

Det Mia Lagumdzija har gjort under två säsonger i Kungälv saknar kanske inte motstycke, men det är otroligt imponerande. Framförallt att hon presterade som hon gjorde förra säsongen, trots ökad bevakning och att alla visste att det var henne de behövde få stopp på. Problemet för Kungälv? Leveransen från övriga spelare har inte varit tillräckligt bra. Det behöver det bli i år – annars missar Kungälv förmodligen slutspel.

Lugi HF: Mängder av genombrott

Lugi har knappt några etablerade SHE/Handbollsligan-spelare kvar i sin trupp. Clara Lerby har lämnat, Hanna Popaja likaså. Cecilie Bjerre och Amanda Andersson är heller inte kvar och Bella Gulldén har bestämt sig för att pausa sin handbollskarriär. Kvar är ett gäng lovande spelare som behöver explodera i år om Lugi ska undvika nedflyttning. Är nye tränaren Timo Glave personen att få fram all potential som finns i de här spelarna?

Skara HF: Ny ledare som kliver fram

Sofia Berndtsson kör en säsong till i Skara och det kan vara skillnaden mellan slutspel och ingenmansland. Berndtsson är, tillsammans med framförallt Melanie Felber och Sara Johansson, den stora ledaren i det här laget. Med tanke på att Berndtsson slutade efter förra säsongen men nu gjort comeback igen bör Skara förbereda sig på en framtid utan sin mittsexa. Då är det bra läge för en ny ledare att kliva fram redan i år.

Skuru IK: Högernior som levererar

Amelia Lundbäck spelar inte kvar i Skuru längre. Men vad har det med högernior att göra? Jo, att Alexandra Bjärrenholt förmodligen kommer få ta över den rollen en hel del. Det innebär att högernio är öppen för andra att ta för sig på. Isabel van Kerkvoorde och Felicia Palm Robertsson är ett oerhört spännande, men oerfaret par, på positionen. Ska Skuru förbi ett topplag vill det nog till att de levererar – Bjärrenholt kommer göra sitt på mittnio.

Skövde HF: Utveckling av egna spelet

Skövde charmade alla förra säsongen och var det lag som tog störst kliv. Inte bara som lag tog de enorma kliv utan även mängder av spelare utvecklades enormt. Trots det önskar sig Skövde nog mest av allt att de kan utveckla det egna spelet ytterligare. Jag tror att det kommer att krävas för att de inte ska halka efter topplagen.

IK Sävehof: Ingenting

Eftersom Sävehof är bäst på det mesta, om inte allt, har handbollstomten inte fått några önskningar av Sävehof i år.

VästeråsIrsta: Stämning i hallen

Dementorshallen som den något elakt (men ändå träffsäkert) kallas i handbolls-Sverige, slukade Sävehof förra säsongen. Bara det gör den stark. Men i övrigt är det en dyster hall att spela i, något mängder av spelare har vittnat om. Stor hall, folktomt på läktarna och en inramning som lämnar en del övrigt att önska.

Önnereds HK: Ökad förmåga att hantera press

Kristian Berndtsson är skicklig på att prata ner sitt lag, men förra säsongen hade han trots allt fog för det. För det var ett ungt och rätt oerfaret ÖHK som imponerade stort i seriespelet. I år har de förstärkt laget väl och på pappret är det bara Sävehof som har en bättre trupp (om de ens har det). Det innebär att pressen ökar på Önnered och nu behöver de leva med helt andra förväntningar. Hur hanterar de det? Det kan vara där säsongen avgörs för Önnered, deras förmåga att hantera den ökade pressen.