En dröm har blivit sann för landslagets och Sävehofs högersexa Emma Fernis. Efter sommar- och Coronauppehåll går flyttlasset till tyska Thüringer, ett helt nytt liv väntar Emma som på grund av nuvarande restriktioner inte ens kunnat besöka staden. Handbollskanalen talar med henne om en resa in i det okända.
– Visst är det med lite blandade känslor som min dröm nu blir sann. Jag har inte sett min kommande lägenhet, jag vet inte hur hallen där vi tränar och spelar ser ut, jag kan endast några få tyska ord, jag känner knappt någon spelare. Och så vidare. Får jag hemlängtan får jag väl använda facetime och ringa kompisar…
Vi tar det från början, varför blev det handboll för dig?
– Jag var fyra år när jag började bollskolan, två år innan man egentligen fick börja. Sen dess har handbollen funnits i mitt liv även om jag även sysslat med andra sporter som friidrott och fotboll. Till slut vägde det mellan handboll och fotboll. Då valde jag handboll för att det händer mer där och det går fortare.
Därefter började din elitsatsning med spel i Skånela och Spårvägen tills du var nitton och gick till Sävehof. Vad innebar det för skillnad?
– I Sävehof var allt proffsigare, träningsmiljö, träningsmängd, konkurrens, organisation och så vidare.
Och vilken skillnad blir det nu när du går till Thüringer?
– Vad jag förstår tränar dom ungefär samma mängd som Sävehof. Sen vet jag inte så mycket mer. Men en stor skillnad blir att jag får ganska mycket ledig tid på dagarna. Idag har jag ett jobb vid sidan av handbollen. I Tyskland blir det inte så, därför har jag sökt in på några distanskurser.
Att gå vidare mot proffsliv innebär ändå en rejäl satsning på att utvecklas?
– Ja, jag vill utvecklas, det jag framförallt vill bli bättre på är försvar-kontring. Tränaren i Thüringer har varit tydlig med att han tror på mig. Det är ju viktigt att känna det från början.
Det blev tre SM-guld i Sävehof. Vilket blev det häftigaste?
– Det måste vara i Scandinavium 2018 när Ida Odén satte segermålet i matchens sista sekund. Det var magiskt.
Och bästa landslagsminne?
– Premiärmatchen i hemma-EM när vi tågade in inför 12 000 jublande svenska fans på Hovet i Stockholm. Jag satsar verkligen på en fortsatt landslagskarriär.
Men går det att träna nu?
– Nu när det är en lång period utan matcher tränar jag ändå på som vanligt. Men ändå ganska ovanligt när vi spelar handboll utan kroppskontakt. Ungefär som oldboys…
Anders Hilmersson