Anna Bardis har bytt miljö från skånska H65 Höör till Önnereds HK i Göteborg. Nu är första träningen med den nya klubben genomförd och även om hon själv kände sig ringrostig så fanns där också många nya och positiva intryck.
Anna, ge oss en kort CV!
– Jag började spela handboll i 7-8 årsåldern. Mina båda systrar ägnade sig åt flera sporter, men jag fastnade helt för handbollen. Elitsatsning blev det när jag började på idrottsgymnasium i 15-årsåldern. När jag var 17 debuterade jag i högsta serien och spelade för Lugi i två år. Men jag fick inte mycket speltid och bytte därför till allsvenskt spel i Helsingborg OV. Man behöver mycket speltid för att utvecklas i den åldern.
Det var en tidig debut?
– Ja, jag fick hoppa över Flickor A och började istället med juniorerna. Efter Helsingborg blev jag värvad till Eslöv, där spelade jag fyra säsonger. Sen blev det två säsonger i topplaget Höör och nu väntar Önnered.
Är det i första hand din kraftfulla skottförmåga som tagit dig fram i karriären?
– Jo, det kan man nog säga. Jag har ofta fått höra att jag har en speciell teknik i mitt skytte. Det är inget som jag medvetet jobbat på, det har kommit av sig själv.
I Eslöv låg du ständigt i skytteligans topp?
– Ja jag lyckades till och med vinna skytteligan ett år för att bli trea året efter.
Då var du Stjärnan i Eslöv?
– Jag och syrran Julia drog ett ganska stort lass i Eslöv. Men vi hade fler duktiga spelare som Betty Svensson till exempel. Men gör man flest mål så blir man automatiskt ansiktet utåt.
Det blev en annorlunda roll i Höör, med alla stjärnor som fanns där?
– Jo, jag visste att jag skulle få en annorlunda roll i Höör. Visst hoppades jag få mer utrymme och speltid än vad det blev, men man får finna sig i det när konkurrensen är så hård. Men det har varit mycket utvecklande för mig att vara i den miljön.
Nu väntar Önnered, hur kommer det sig?
– Återigen, jag är sugen på att få spela mer. Men Önnered har många bra spelare så det är klart jag kommer att få kämpa om speltiden.
Men nu har Önnereds stjärna och spelmotor Jessica Ehrnbring gått till Heid, och det är väl hennes roll du ska ta över?
– Jo, men det kräver mycket att ersätta henne. Vi har vissa likheter men vi är också väldigt olika i våra spelstilar. Jag ser verkligen fram emot att försöka. Att jag byter till Önnered beror också på att jag vill ha ett miljöbyte på alla plan. Jag har ju alltid bott i Lund så nu får jag 26 år gammal chansen att upptäcka Göteborg, en stad jag alltid tyckt om.
Och så får du kortare resor till bortamatcherna mot Sävehof, Heid och Kungälv.
– Jo, fast jag gillar även långresorna, att slå sig ned i en skön buss och veta att nu har man åtta timmar att slappa på!
Kommer du att jobba och studera samtidigt med handbollen?
– Till att börja med ska jag jobba några månader på Önnereds kansli. Men jag är utbildad sjukgymnast så det lär bli mitt jobb längre fram.
Du gjorde din första träning med Önnered häromdagen, hur verkade det?
– Jo, många nya och positiva intryck och så är jag väl lite ringrostig.
Vad är det som får dig att fortsätta elitsatsningen?
– Att få vara med ett lag. Uppleva gemenskapen och glädjen. Det betyder jättemycket för mig.
Visst är det rörande med segerglädjen, speciellt hos ett damlag. De blir så upprymda och kastar sig om varandra så när ringdansen börjar vet dom inte om den ska gå medurs eller moturs!
– Haha, precis så är det, ringdansen stannar på fläcken!