ANNONS

Thorleifsdóttir om attityd, tåsmärta & succévideon

Kristin Thorleifsdóttir får sällan de stora rubrikerna då hon inte är spelaren som gör flest mål eller assist. Det vänsternian bidrar med är framförallt attityd, jävlar anamma och, om hon får chansen, ett fint skott. Handbollskanalen har träffat 24-åringen för att prata om hennes attityd, tåsmärta och om succévideon. 

Kristin Thorleifsdóttir brukar inleda på bänken men är en oerhört användbar spelare för Tomas Axnér eftersom hon kan spela både tvåa och trea bakåt, vilket hon också har gjort under mästerskapet. Handbollskanalen frågade vänsternian hur det är att komma in i matcherna på det sättet hon brukar göra.

– Vissa gånger har jag varit övertaggad och därför har det blivit en dum tvåa någon gång av just den anledningen. Men jag är väldigt inställd på att hoppa in – man sitter ju där på bänken och vill bara in. Sen går jag bara in och försöker göra det som vi har snackat om och göra det så bra som möjligt, säger Kristin Thorleifsdóttir till Handbollskanalen.

Du verkar inte behöva tagga igång dig själv?

– Det är inte svårt att tagga igång. Framförallt inte som i en match mot Slovenien när det är en sån stämning som det var då.

Hur svårt är det att ligga på rätt sida gränsen, du vill ju vara taggad men inte för taggad?

– Det är en svår balansgång och det är lätt att det rinner över lite. Någon gång blir det fel för att man är för taggad, men oftast tycker jag att det går bra, säger 24-åringen, som njuter av att få komma in och spela försvar.

– Jag är van vid att komma in i försvarsspelet och få smälla på lite.

När det gäller handbollen har det blivit på modet att prata om roller. Inte bara betydelsen av att ha tydliga roller men även i detalj vad de olika rollerna innebär.

– Min roll är ju framförallt i försvarsspelet och där kan jag vara både trea eller tvåa beroende på hur det ser ut för våra treor. Det blir som tvåa ibland, beroende på var bytet är någonstans och vem som behöver vila. Men framförallt är jag här som vänstertrea och vänstertvåa och sen ska jag springa i fas två. Jag ska använda min fysik och smälla på, vilket jag tycker att jag har gjort.

Om jag säger att du ser ut att alltid ha 110 procent inställning, vad säger du då?

– Det är kul att du säger det, för det är så jag känner när jag kommer in. Jag är väldigt taggad och det är klart att jag bara vill göra mitt bästa. Sen är det tacksamt att komma in när jag har så bra spelare runtomkring mig.

2017 flyttade vänsternian till H65 Höör och tog en stor roll direkt, då som 19-åring. Rimboprodukten spåddes en lysande framtid och även om hon har nått landslaget finns där mycket outnyttjad potential i Thorleifsdóttir, framförallt i det offensiva spelet. En stor del av det handlar om hennes otur med skador.

– Det är klart att det finns mer att ge. Jag hade hoppats komma in i det bättre i klubblaget och att det skulle lossna, men jag skadade mig i somras och missade i princip hela uppstarten. Det har gjort det svårt.

Hur frustrerande är det att bli skadad så fort du börjar komma igång?

– Det är extremt frustrerande. Framförallt eftersom de två senaste gångerna har varit klantiga grejer. När vi var på Island tappade jag en vikt på min tå och hade problem under flera månader. Jag fick rysningar av tanken att sätta på mig skor och då är det inte optimalt att spela handboll. Jag har aldrig haft så ont och det är så sjukt att det var på grund av en jäkla tå.

– I somras var jag ute och körde intervaller i skogen och då åkte jag på en rejäl stukning. Så det har varit sådana grejer. Men nu har jag varit skadefri ett tag så jag känner verkligen att jag kan träna på bättre. Hoppas att det lossnar nu.

Och så var det det där om succévideon. När spelarna springer in på plan för match under EM spelas det upp en video på storbildskärmen där varje spelare har blivit ombedd att titta in i kameran och hitta på någonting.

– Du har sett att jag har skrattat varje gång jag springer in på plan?

Ja, men du imponerar ju?!

– Tycker du att det är leverans på den alltså? Nu blev jag glad, lite varm i hjärtat. Vi fick bara information om att de skulle göra någon GIF så jag stod där i tio sekunder och gjorde den grejen och tänkte, Gud…Men han bad mig fortsätta. Jag har ingen aning om var det kom ifrån eller hur jag kom på det, säger Kristin Thorleifsdóttir.

ANNONS
ANNONS