Ett mål på den inledande kvarten och det var inte så konstigt att Sverige förlorade mot Danmark. Men vad hände egentligen mentalt i spelarna under inledningen av matchen? Det och mycket mer bad Handbollskanalen Malin Tillman att svara på, landslagets idrottspsykologiska rådgivare.
– När det gäller matchen igår tror jag att det är enkelt att se vad som inte fungerade, säger Tillman.
Starten på matchen igår var den sämsta målmässiga start det svenska damlandslaget har gjort på en herrans massa år. Inte mycket fungerade i anfallsspelet och när Sverige väl gjorde rätt saker spelmässigt var avsluten på tok för tama. Sandra Toft, en av världens bästa målvakter, behövde inte anstränga sig nämnvärt för att rädda majoriteten av de svenska skotten.
Dagen efter den tunga förlusten fick Handbollskanalen en pratstund med Malin Tillman, landslagets idrottspsykologiska rådgivare.
Hur jobbar ni med spelarna efter matchen mot Danmark och framförallt med tanke på den usla starten?
– Egentligen är det så att vårt arbetssätt som helhet inte ändras. Det är inte så att vi drastiskt ändrar på något för att det går dåligt utan arbetssättet är likt. Sen kan det så klart dyka upp situationer som vi måste hantera. Mitt bidrag och det idrottspsykologiska bidraget är att försöka hjälpa till att göra beteendeanalyser, säger Malin Tillman.
Vad innebär beteendeanalys?
– Enkelt förklarat har vi en plan när vi går in i match, en taktik. Den kan lätt omskrivas till konkreta beteenden som vi ska försöka göra. Men även konkreta beteenden som vi inte vill göra. När man pratar om beteende pratar man om underskott och överskott och då kan vi antingen korrigera något vi gör för mycket av eller något vi behöver göra mer av. Handbollsmässigt kan det vara en viss typ av spel, som att skjuta utifrån eller inte skjuta utifrån.
– Oavsett vilken typ av match det är fortsätter vi att göra den analysen och hjälpas åt med att se om laget gör för mycket av en viss sak eller vissa individer gör för lite av något annat. Det jobbet gör vi före, under och efter match och det ändrar sig inte jättemycket baserat på slutresultat.
Sitter du då och antecknar spelarnas beteende under matcherna?
– Jag antecknar kanske inte febrilt eftersom jag har haft förmånen att vara med de här tjejerna ganska länge. Vi känner varandra väl och det gör ju även ledarteamet. Säga vad man vill om oss människor, vi tänker gärna att vi är logiskt räknande varelser, men vi går mer på autopilot och har samma beteendemönster som vi kommer tillbaka till. Oftast har vi i laget pratat om saker före match och därför behöver jag inte leta efter en nål i en höstack. Det blir ganska tydligt om vi håller oss till planen eller om vi har börjat göra andra saker.
– Tjejerna har också gjort analyser individuellt tillsammans med mig så där vet jag över tid vad de vill och vad har för målbeteende i match.
Sverige gjorde ett mål första kvarten, vad hände i huvudet på spelarna då?
– Här är det viktigt att man har en plan att utgå ifrån från början, så att man kan göra en bra analys. Jag skulle vilja säga att det inte är någon större skillnad om vi bara gör ett mål på 15 minuter, det handlar ändå om att försöka analysera om planen vi har bestämt oss för fungerar eller inte. När det gäller matchen igår tror jag att det är enkelt att se vad som inte fungerade.
Efter matchen pratade Tomas Axnér om att spelarna var stressade. Kan du försöka förklara hur stress yttrar sig i den situationen? Vad är det som händer i spelarnas skallar?
– Samma saker händer som för alla oss människor. Det är ingen skillnad på elitidrottare. Inom KBT beskrivs det ganska bra och det tror jag att folk i allmänhet har fått lära sig mycket om de senaste åren på grund av pandemin. Det handlar om överlevnadsmekanism som sitter inbyggd i oss. Det som händer i stressade lägen är att överlevnadssystemet slås igång och vi får ett visst sätt att tänka som handlar om att kunna se faror, och först och främst sätta oss i säkerhet där vi inte tar mycket risker och chanser. Det händer alla människor, även elitidrottare.
– Vi kan upptäcka inom idrotten när överlevnadssystemet har tagit över. Vissa individer upplever då starkare känslor och drivs av dem, som till exempel rädsla. Andra får kanske mycket tankar i huvudet och kastastoftänket kommer då in i bilden. Spelarna blir stressade för att de ser det värsta scenariot och vill se till så att de inte hamnar där. Men vi har pratat om det och tjejerna har bra koll på vad som har hänt. När det gäller idrott försöker man som idrottare snabbt uppmärksamma när nervositet, prestationsångest och annat är igång – man vill uppmärksamma det för att sedan medvetet rikta sitt fokus dit det gör mer nytta. Det finns ju inget livsfarligt hot när man spelar handboll.
Pratar du något med spelarna under halvtidsvilan?
– Jag är alltid i omklädningsrummet då. Vi är ett gäng ledare som är på plats för att göra situationen och miljön så bra som möjligt för spelarna. Jag är aktiv före, under och efter matchen på olika sätt och ibland handlar det om att ge väldigt mycket stöd och råd, ibland mer bara att påminna om vad för planer vi har bestämt oss för på förhand.
Jag utgår ifrån att, precis som i alla andra grupper, är vissa mer benägna att prata än andra?
– För det första jobbar vi idrottspsykologiskt först och främst för att säkra den psykiska hälsan. Min primära uppgift är att se till att tjejerna mår bra och att de hanterar allt annat i livet och alla saker man kan gå igenom. När vi har den pusselbiten på plats kan vi jobba på prestationsoptimerande insatser och se till så att handbollsbiten blir lite bättre, oavsett vilken nivå man är på.
– Det är klart att det i livet ibland dyker upp saker och då kan det hända att man behöver min hjälp för att hantera det. Så det varierar lite hur ofta jag pratar med vilka spelare, men jag har alltid något att jobba med.
Har ni specifika tider då du när tillgänglig eller spelarna kan höra av sig när som helst?
– När jag är på plats är jag alltid tillgänglig för samtal. Då hojtar tjejerna bara till när och om de vill mig någonting. Tidiga morgnar är kanske inte så vanligt, men det kan däremot vara sena kvällar. Jag finns tillgänglig när som helst för de som vill prata. Sen är jag också med och stämmer av med spelarna med jämna mellanrum. Före mästerskap har jag korta samtal där vi lägger upp planen som vi pratade om tidigare. Sen under mästerskap brukar vi ha en uppföljning och sen löper det där på under året.
Är det vanligt att du har längre samtal, typ en timme, eller blir det mer korta snack?
– Jag har haft några korta samtal nu under frukosten som varar i en-två minuter eller vad det kan vara. När jag går igenom saker med hela laget brukar samtalen vara i 15-20 minuter och sen kan det vara att man behöver öva på något och då blir samtalen längre, i vanliga fall 45-60 minuter. Men när vi är iväg på mästerskap har vi inte supergott om tid så de långa samtalen är inte så vanliga då.
Malin Tillman började jobba med landslaget på Bosön inför OS i Rio 2016. Hemmamästerskapet därefter var hennes första på plats och efter det har 41-åringen varit med varje gång.
– Det här är mitt sjunde mästerskap tror jag. Det är en ynnest att få åka med och hjälpa till att prata med tjejerna, som jobbar stenhårt för att nå dit de vill. Resten av ledarteamet är också fantastiskt professionella människor. Jag har världens bästa jobb, säger Malin Tillman.
