Efter några tunga år i Tyskland leker livet igen för Lukas Nilsson. I nya klubben Aalborg har han tagit för sig direkt och öst in mål. Förklaringen till att vänsternian nu är bättre än någonsin?
– Min kärlek till handbollen är tillbaka, säger han till Handbollskanalen.
I vintras presenterade Aalborg Håndbold sitt senaste nyförvärv Lukas Nilsson på ett tvåårigt avtal. Då hade vänsternian en tung tid bakom sig med skador och sviktande form. Trots det valde den danska storklubben att satsa på svensken och man kan väl lugnt säga att satsningen gick hem.
Nilsson har presterat på högsta nivå från start och blev så sent som häromdagen uttagen i omgångens lag i den danska ligan.
– Vi har fått exakt den start på säsongen vi hade hoppats på. Trots att det är många nya spelare har vi fått ihop det på ett bra sätt. För egen del har det gått väldigt bra – det är första gången på väldigt länge som jag njuter av att spela handboll. Både privat och allt som har med klubben att göra fungerar jättebra. Jag är både stolt och tacksam över att vara här, säger Lukas Nilsson till Handbollskanalen.
Vad är det som gör att du trivs så bra?
– Det är ren och skär livskvalitet. Både privat och hur klubben arbetar. Allt är extremt professionellt och de sätter verkligen spelarna i första hand. Det är väldigt viktigt för klubben att vi spelare mår bra på och utanför plan.
När Lukas Nilsson fick sitt genombrott för drygt tio (!) år sedan var det med ett skott, målskytte och mod som stack ut. Ju längre tiden gick i Tyskland verkade de delarna av hans spel och personlighet minska.
– Ja, men har alla lag olika spelidé och spelsätt. I Rhein-Neckar fick jag inte skjuta, det fick ingen. Vi skulle komma till hundraprocentiga lägen och ligga mer på genombrott och sådär. Då fick jag anpassa mig till det.
– I Aalborg ska jag skjuta varje gång jag får chansen. Så spelsättet här passar mig bättre än det i Tyskland.
Hur härlig är känslan att nu få bomba på igen?
– Väldigt härlig. Det är lite back to the roots, säger han och skrattar.
– Det är verkligen skitkul. Det passar mig perfekt och jag har ju fått en stor roll direkt från början.
Bästa matchen, åtminstone målmässigt, kom senast mot Ringsted. Då blev det elva mål för vänsternian, men också en smäll mot axeln som nu håller honom borta från spel i tre-fyra veckor.
– Jag kan ju inte de latinska orden för muskler, men det är en skada på nyckelbenet. Vi trodde att det kunde vara brutet, men vi fick det bästa svaret vi kunde få på röntgen och det var att jag har fått en blödning på nyckelbenet och i ett ledband.
– Jag har jäkligt ont. Min fru har tre barn hemma för tillfället, jag har till och med svårt att sätta på mig strumpor.
Gick ner 15 kilo i Tyskland
Den som har sett Lukas Nilsson spela handboll i Aalborg har fått se en pånyttfödd spelare. Men också en betydligt smalare 26-åring.
– Det stämmer. När jag skadade hälsenan i Löwen var jag borta från spel i sju-åtta månader. Det var en väldigt viktig period för hela min karriär och då började jag snurra in mig fullständigt på vad jag skulle äta. Jag räknade allting jag åt och gick ner runt 15 kilo.
– Jag var faktiskt nere under den matchvikt jag hade i Ystad. När jag tänker tillbaka på det är jag väldigt glad för skadeperioden, för den gjorde att jag kunde träna upp mig. Jag utnyttjade tiden till att komma i mitt livs form.
Nilsson berättar att han var nere runt 89 kilo som lägst.
– Men det var för lite. Jag kan fortfarande komma ihåg min comeback mot Melsungen – det var som att de kunde blåsa bort mig.
Det har gått elva år sedan debuten i Elitserien för Ystads IF. Det mesta gick spikrakt uppåt fram till motgångarna i Tyskland. Efter några tuffa år är handbollen nu lika viktig för honom som den var när han fick sitt genombrott.
– Det var en period i Rhein-Neckar då jag inte tyckte att det var roligt längre och heller inte viktigt för fem öre. Jag och min familj trivdes inte alls och jag kände inte igen mig själv. Det var väldigt märkligt.
– Nu är min kärlek till handbollen tillbaka och det är härligt att se att min familj också har det bra.
Flytten till Rhein-Neckar Löwen blev inte vad han hade tänkt sig
Sommaren 2020 flyttade Lukas Nilsson från Kiel till RNL. Utifrån sett kändes det som en perfect match, men verkligheten blev något helt annat.
– Det blev snarare det motsatta. Jag ångrar ingenting i min karriär, men i Löwen fungerade det aldrig, varken för mig eller familjen. Det var en svår period också med corona och vår dotter Zoe var bara två veckor gammal när vi flyttade. Det var inte mycket som fungerade.
De sista månaderna i Löwen gick det betydligt bättre för Lukas Nilsson. Men det hade inget att göra med att trivselfaktorn hade höjts.
– Jag hade redan skrivit på för Aalborg och minns att jag pratade med min fru om allt. Vi sa bara att nu stänger vi av hjärnorna och bara jobbar på de sista månaderna. Då hittade jag tillbaka, men jag kände fortfarande inte igen mig själv som spelare. Jag är dock nöjd med hur jag stängde det kapitlet.
Tvivlade du någonsin på dig själv och din förmåga när du hade det som tyngst?
– Varje dag. Jag hade många och långa samtal med min fru, som hjälpte mig otroligt mycket mentalt genom hela den perioden. Hanna stod stark under de månaderna när jag inte var på så bra humör. Jag är otroligt tacksam för att hon är så jäkla stark.
– Och även om de tre åren var fruktansvärda var de samtidigt de bästa tre åren i mitt liv eftersom det var då vår dotter föddes.
Oavsett vad som låg bakom det så var det en annan Lukas Nilsson mot slutet av förra säsongen. Från att tidigare knappt ha fått spela försvar fick han en nyckelroll i det Rhein-Neckar Löwen som imponerade och tog sig till final i tyska cupen.
– Jag listade ut min roll och jag fick mycket förtroende av vår tränare Sebastian Hinze. Sen hade vi ett försvarssystem som var lite mer offensivt och jag trivdes väldigt bra i det. Sen är det samma som i anfall, ju mer du spelar desto mer sitter tajmningen.
– Men jag är jätteglad för det sista halvåret i Löwen, för då kunde jag utveckla saker som inte varit min främsta förmåga tidigare.
Och nu finns det inte längre någon som kan tvivla på Lukas Nilsson som tvåvägsspelare. Tidigare har han varit en utpräglad anfallsspelare, men nu spelar 26-åringen lika mycket försvar som anfall i Aalborg. Kanske kan det innebära att han tar tillbaka sin plats i det svenska landslaget.
Är det vägen tillbaka in i landslaget, att du nu är en tvåvägsspelare?
– Det kan absolut vara en väg in. Sen har landslaget otroligt bra spelare och har vunnit mycket, så jag vet inte hur mycket man ändrar i truppen. Men det är ett steg i rätt riktning och nu är jag mycket bättre tränad – jag orkar 60 minuter fram och tillbaka i dagens höga tempo.
Hur mycket har du pratat med Glenn Solberg genom åren?
– Vi började prata mer och mer under förra säsongen. Det var jättebra samtal och jag tycker att Glenn verkar kanon kopplat till de samtal vi har haft.
Valde själv Aalborg som nästa klubb
Fortsätter Lukas Nilsson att spela handboll som han har gjort under starten av den här säsongen så blir det svårt för Glenn Solberg att hålla honom utanför landslagstruppen. Men så hamnade vänsternian också i sin drömklubb.
– Löwen ville förlänga, men det blev ett tidigt nej från min sida. Först och främst ville jag närmare hem och som du vet Ola är jag väldigt hemmakär. Jag sa till min agent Åke Unger att jag bara ville till Aalborg. Han svarade att det inte var säkert att det skulle funka, men jag var fast inställd på att jag ville dit.
– Första mötet var i augusti för ett år sedan, men då var jag fortfarande skadad och de sa att de var intresserade men att de inte skriver kontrakt med skadade spelare. Sen gick tiden och jag hörde ingenting. Jag fick andra alternativ, men inget som tilltalade mig. Sen ringde Jan Larsen från Aalborg upp en dag och det var en otrolig känsla. Jag tvekade inte en sekund utan tackade ja direkt under samtalet.
Lukas hymlar heller inte kring hur målbilden ser ut den här säsongen.
– Vi vill vinna allting. Och det känns realistiskt med laget vi har. Det är fett att vara i en klubb som har så höga ambitioner. Vi åker till alla arenor och förväntar oss att vinna, vilket är otroligt motiverande och roligt.
Det har gått elva år sedan du debuterade i Elitserien. Du är bara 26 år gammal och har vunnit massa titlar. Vad driver dig att fortsätta?
– Gemenskapen i ett omklädningsrum och på träning. Och kärleken till sporten. När jag var i Tyskland kollade jag aldrig på handboll utan var helt färdig med handbollen på ett mentalt plan. Nu kollar jag all handboll och är mycket mer insatt, vilket är skönt att få tillbaka. Nu kan jag säga att jag älskar handboll igen, säger Lukas Nilsson.
