En stolt och tacksam Per Johansson rundade av Final Four i Budapest med en bronsmedalj till CSM Bukarest.
Johansson har haft några intensiva veckor i den rumänska storklubben där främsta målet var Final Four. Han lyckades ta CSM dit och knep en bronsmedalj. Även om det återstår några matcher i rumänska cupen kunde han ändå sammanfatta sin tid i Bukarest:
– Jag känner mig tacksam. Tacksamhet över att få det här jobbet och jag kunde aldrig riktigt drömma om att de (läs: spelarna) skulle ställa upp så mycket på mig.
– Det var ett tufft uppdrag, ett uppdrag jag tände på alla cylindrar och något jag längtat efter att få. Sen var det de här matcherna mot Ferencvaros, fick uppleva det och vara nästan Gud i Bukarest och sedan förlorade vi igår och då är allt skit och så fungerar det.
– Det är ändå med beröm godkänt att ta medalj.
Det blev som bekant förlust i semifinalen mot Vardar och en utmaning att ladda om inför en match om tredjepris mot Budocnost från Montenegro:
– Vi pratade bara kort om matchen, utan att analysera för den var omöjlig att analysera. Sen la vi oss och jag sov ganska bra. Först tänkte jag skita i att göra analysen på Budocnost och bara prata om kroppsspråk, hjärta, stå upp. Men sen gjorde jag faktiskt två möten och det brukar jag inte göra på matchdag.
– Först pratade vi om Budocnost med video och sen hade vi ett snack, med krav. Jag är ju lite öppnare än vad de är vana vid, men jag sa till dem att ”utnyttja nu inte det för jag har även krav på er, så här och så här”.
Han delar också med sig av en erfarenhet:
– När jag kom till arenan idag hade jag ingen aning om hur det skulle gå. Jag hade egentligen en väldigt dålig känsla till skillnad mot en ruskigt god känsla igår och du vill ju gärna koppla en känsla till ett resultat men det visar sig ju att det är inte så.
Johansson kommer också plocka med sig en erfarenhet som han bär med sig framöver i både handbollslivet och livet utanför planen:
– Den absoluta främsta erfarenheten är att jag har lärt mig oerhört mycket om andra kulturer. Carmens sätt att tänka, Majdas sätt att tänka. De franska tjejerna. Jag har varit väldigt noggrann med hur mycket svenskt jag lyft in. Det hade varit väldigt lätt att bara komma ner och säga att ”nu kör vi svenskt” men det har inte varit så. Det har berikat mig ohyggligt och kommer berika mig i många år framöver.