De har framgångsrikt representerat Sverige i EM, VM och OS. Svenska handbollsstjärnor har nått ut i världen genom sin idrott – och flera tog några av karriärens första stapplande steg i Junicupen.
Vi har frågat vad de minns från sina många cupsomrar inför den 50:e upplagan av den populära handbollsklassikern i Uddevalla.
Utomhusturneringen återvänder i sommar till platsen där allt började, gräsplanerna på Gustafsberg utanför Uddevalla. Några som genom åren hunnit med att spela, vara tränare och att döma i turneringen är det svenska domarparet Mirza Kurtagic och Mattias Wetterwik som sedan många år är bland världens bästa domarpar.
– Junicupen var faktiskt en av våra första turneringar som domare, minns Mirza när vi når honom och Mattias strax innan det herr-EM som nu är på väg att avgöras.
Precis som för många andra handlar minnena från tiden som spelare både om matcherna och om allt runt omkring.
– Det man minns är badet efter matcherna, att slänga sig efter bollen i leran när det hade regnat eller att hamna längst ned i högen av spelare när man avgjort en match, säger Mirza som liksom Mattias Wetterwik började sin spelarkarriär i Uddevalla HK.
– Ett år när matcherna spelades på Fridhem så blev det en finalförlust mot Kropps och den svider fortfarande, säger Mattias.
Andra minnen är ljusare.
– Ja, som när jag var tränare för UHK pojkar födda 1987. Det var en väldigt duktig årskull.
Nu har domarparet blivit handbollspappor och därmed också fått uppleva Junicupen även i den rollen.
Mångårige topptränaren och dubbla Champions League-vinnaren Per Johansson är en annan som deltagit i olika roller under många av Junicupens olika upplagor.
– Mest minnen har jag från när cupen under några år gick under namnet Sweden Open då det spelades upp till junior- och U2-klasser med landets bästa lag och även några riktigt bra lag från utlandet.
– Det var ju en ögonöppnare för hur man kunde spela. Jag fick spela mot till exempel laget från Saudiarabien och när vi som juniorer mötte bland annat CSKA Moskva på en grusplan.
Det är även annat som fastnat i minnet.
– Det var ju alla aktiviteter på Gustafsberg, sommar, alla dofter från gräs och bad och minnena av allt annat när man var i den åldern. Förstås också att det kom folk från andra ställen och att cupen vågat tänka annorlunda genom åren, säger Per.
Han minns till exempel hur han med ledarprofilerna Nisse Blomqvist och Ingemar Eriksson i slutet av 90-talet delade upp en svensk U-landslagstrupp och spelade de två lagen i en åttalagsturnering mot klubblag där de andra spelarna var några år äldre.
– Det var en kreativ och lyckad lösning och det kom jättemycket folk som ville kolla på matcherna. Sedan har Kropps dessutom alltid varit bra på att ta hand om besökande lag, ledare och domare under turneringarna.
Johanna Bundsen, en av världens bästa målvakter just nu, började sin handbollsresa i Kroppskultur och har därför en varm relation med cupen.
– Känslan av Junicupen var alltid väldigt stark och speciell när man växte upp. Inte minst när vi började träna på planerna under veckorna innan turneringen började.
Omgivningen på Gustafsberg är också ett speciellt minne för henne.
– Ja, de där långa dagarna ute på fälten tillsammans med sina vänner var speciella, oavsett väder då man avslutade dagen med ett bad, i poolen på Landbadet eller i havet.
En annan landslagsmålvakt från Kropps är Sofie Börjesson, just nu i Boden. För henne har Junicupen en alldeles speciell betydelse.
– Ja, det var där jag ställde mig i målet första gången. Ingen annan ville stå så jag hoppade in och det gick så bra att jag blev kvar. Så jag får väl tacka Junicupen för att jag är där jag är idag.
Det gick ofta bra för hennes lag, men det är inte resultaten som är de starkaste minnena hon har från Gustafsberg.
– Nej, det var att hoppa i vattnet efter en svettig och lerig match.
Som många andra i Kropps har hon också jobbat med arrangemanget.
– Ibland som domare och ibland med att fixa planerna som att ställa upp mål eller att krita linjerna. Vad det än var så var Junicupen alltid en höjdpunkt på sommaren och bland mina bästa minnen som ung spelare.
EM-aktuelle målvakten Mikael “Äpplet” Appelgren har samma känsla. Varje gång han har möjlighet blir det ett besök på Junicupen där han gärna tar rollen som prisutdelare eller skriver autografer och tar selfies med de unga spelarna.
– Så klart, jag vet själv hur det var som liten när man väntade på spelare man såg upp till.
Appelgren, som numera är med i Kropps styrelse, känner starkt för den anrika sommarturneringen.
– Jag känner mig som en del av Junicupen. Efter att ha spelat där har jag senare bland annat varit med och rest tälten på cupområdet. Det är alltid kul att få träffa alla ungdomar och se deras glädje till handbollen. Då känns det som att cirkeln slutit sig. Att ha börjat här och ha kommit dit jag är gör att jag känner stolthet och tacksamhet.
Landslagsmeriterade Tysklandsproffset och Kroppsfostrade Olle Forsell Schefvert har också goda minnen av Junicupen, men också ett som är lite speciellt.
– Junicupen betyder sommar och ledigt från skolan och faktiskt fotbolls-VM 2002 som spelades samtidigt. Vi hade just spelat en match i regnet när det plötsligt hördes ett besviket sus från det stora tältet. Det fanns en tv där som visade Sveriges åttondelsfinal mot Senegal och det visade sig att besvikelsen berodde på att Anders Svensson prickade stolpen i förlängningen.
Det blev förstås också fina handbollsminnen även om det aldrig blev någon cupseger på fyra försök.
– Sedan kommer jag förstås ihåg flera av lagkamraterna från den tiden, säger Olle som 2001 flyttade från Uddevalla och som nu spelar i tyska ligalaget Melsungen.
En som praktiskt taget är född in i turneringen är förre landslagsstjärnan och utlandsproffset Jenny Alm. Med pappa Bengt som en av Junicupens stora stöttepelare under åren har hon nog sett mer av cupen än de flesta.
– Junicupen var årets höjdpunkt och något man längtade till hela året. Att få gå runt ute på fälten och kolla när kompisarna och syskonen spelade. Jag minns också hur det var att hälsa på farmor som jobbade i cupkiosken och förstås också hur kul det var att själv få spela ute på gräset. Det är verkligen minnen som hänger kvar.
Många minnen – och fler ska skapas i sommar. Kom till Uddevalla och spela eller titta på alla unga handbollstalanger i Junicupen. Flera av dem kommer troligen att dyka upp i något av våra landslag så småningom.