Hanna Blomstrand är bara 22 år och gör sitt fjärde mästerskap för Sverige. Trots det försöker högernian att behålla uppskattningen i att hon faktiskt, igen, spelar bland de allra bästa.
– Jo, den sitter kvar och jag vill ha kvar det så länge som möjligt. Jag kände mot Danmark att det är otroligt häftigt att få vara här, med allt intresse runt om kring och handboll på så hög nivå, säger 22-åringen under gårdagens pressträff.
Och om vi bara ska älta Danmark lite till, vad säger du om din egen insats?
– Det kändes stabilt ändå tycker jag. Jag hade velat stå lite bättre bakåt, jag tycker att jag tappar lite enkla missar som man ligger och grubblar över.
Typ vad?
– När Danmark kommer i andrafasen, som när Hansen kom i full fart, då kände jag att inte stod emot så bra som jag vet att jag kan.
Blomstrand är ju ändå van vid framrusande danskar. Hon spelar sin klubbhandboll i Köpenhamn tillsammans med Alm, Wall, Bundsen och Blohm. I den danska huvudstaden delar hon dessutom högernia-sysslan med danska landslagets Anne Cecilie de la Cour.
De la Cour har varit mer effektiv än Blomstrand i ligaspelet men i Champions League är svensken Köpenhamns mesta målskytt, tillsammans med kanterna Louise Fons och Thea Mörk. Så det är inga dåliga namn som 22-åringen redan är uppe och producerar tillsammans med.
Ikväll, kl 18:00, kommer hon att ställas mot ännu fler världsstjärnor i det serbiska laget. Där finns bland annat linje-esset Sladjana Pop-Lazic och vänsternian Jovana Stoiljkovic, lagkamrater med Gulldén och Idéhn i Brest och motståndare till Köpenhamn i Champions League. Där finns även stenstarka Dragana Cvijic, spelmotorn Andrea Lekic och Katarina Krpez-Slezak på kanten som satte elva mål mot Polen.
Vad säger du om Serbien?
– De har sett väldigt stabila ut. Framförallt i andra halvlek i segern mot Polen. Och de har ju väldigt många individuellt duktiga spelare. Men det har vi också.
Och du sa ju att du håller kvar fascination över att spela på den här nivån, men blir du även ”starstruck” när du ser vissa spelare gå förbi?
– Starstruck blir jag väl inte riktigt. Även om det är coolt när man märker att det inte är så långt kvar till de allra bästa. Men, nej, jag har inte bett om några autografer än.
Och Lekic får smäll lika mycket som alla andra?
– Om inte hårdare, säger hon och ler brett.