Vi satt där i konferensrummet. År 2000 ungefär. Vierumäki, nära Lahtis. Samlad inhemsk expertis från våra olympiska grenar. Lagidrottsgrenar för att vara exakt. Där var tränings- och skolningschefer och andra grenkunniga från fotbollen, ishockeyn, volleybollen och korgbollen. Och jag. För handbollen.
Vi planerade ett samnordiskt seminarium för nämnda lagidrotter. Vi skulle stå arrangör och vi skulle kalla in internationell expertis. För att lära av varandra. För att växla tankar. För att föda idéer.
Jag lyssnade. De berättade. Handbollen är liten i Finland. Jag lyssnade igen. Var inte imponerad. Vem föreläser, vilka gurun skall tala, vilka stjärnor skall lysa. Frågorna haglade, svaren kom mera sporadiskt.
Markerade och fick ordet: ”Bengt Johansson från Sverige borde vi kalla in. Hans filosofi har lett till flera EM-, VM- och OS-medaljer. Kan säkert ge nå´t”, sa jag.
Vi får se om vi har utrymme för… vem sa du?, sa de.
Bengt ”Bengan” Johansson, sa jag.
Ok, vi får se om det finns utymme för honom, sa de.
Lyssnade igen. Smällde sen knytnäven i bordet. Steg upp och sa: Jag vet inte om Bengan har möjlighet att närvara men det är tjänstefel av er samtliga om han inte kallas.
”Päron”, tänkte jag tyst.
X X X
Samma idrottsinstitut. Drygt ett år senare. Satt och lyssnade på andra grenars stora män. Fotbollen, korgbollen och volleybollen stod i tur att berätta om sina respektive framgångsrecept. Sen kom ishockeyn och där hade ju vi i värdlandet stora namn. Med stora framgångar…
Många berättare vinklade sina tränarstoryn där man med specilatillverkade instrument kunde göra träningen effektivare. Hur man kunde använda pulsmätaren och hur fiffigt man kunde läsa idrottares kondition. Hur datoriserade kurvor kunde få oss att vara möjligast effektiva i ishockeyns spelvändningar. Man kunde mäta vinkeln på ankeln i förhållande till bettet på skridskon och utgå från denna matematiska vinkel redan i sommarträningen…
Till sist, givetvis, kom Bengan (!). Han startade med orden:
”I don´t work with bodies. I work with heads”.
Och sen berättade han om sitt ledarskap, sina spelare, sin gruppdynamik, sin psykologi.
Ridå. Tystnad. Senare applåder. Tack till och med till mej…
Handbollen, läs Bengan, vs Övriga: 100-0.
X X X
Sen hade vi grenvisa grupparbeten. Satt i undertecknads rum med en enspråkig finne, med Tomas Westerlund (nu andre tränare i Sveriges damlandslag) och med Bengan. Här visade han delar av sitt ledarskap för han satt ju och lyssnade på våra idéer. Och vi var unga och ivriga att visa att också vi kan. Men, hans lyssnande var en fin lärdom den med.
Vi talade bara handboll. Talade, talade och talade.
Sen fixade vi, innan maten, den av arrangören givna uppgiften inför redovisningen dagen efter. På två minuter…
Efter kvällssitsen bad Bengan mej att fixa en flaska rödtjut till hans rum. Och åkte hem dagen efter. Glömde att betala mej.
Brottet är preskriberat, flaskan är kanske tom och Bengan är nykter.
Och jag bjuder gärna på den.
X X X
En månad senare kom han, Bengan, hit med sitt B-manskap och spöa vårt A-manskap i en vänskapsmatch. På banketten efter tackade han för gästvänligheten i Finland under hösten och överräckte mej en skål.
Av glas. SHF ingraverat i botten. Absolut inte vacker.
Men.
Den står på mitt piano än i dag.
Jag menar, förstod ni ens i Sverige vilken modern ledare ni hade? Ja, det gjorde ni nog. Inte väljer man ens i Sverige en handbollstränare till århundradets ledare – alla kategorier.
Om han inte gjort nå´t utöver det vanliga.
Johan Nyberg