Handbollen är idrotten som lever på smulor men som tyst bakar dessa till guldmedaljer och folkhälsa. I en krönika vecklar Jimmy Grandin ut tankarna kring en överprestation idrottsnationen Sverige behöver men inte fullt ut förstår kraften i.
Hur kan handbollen vara så populär trots de dåliga förutsättningarna?
Hur stor hade handbollen kunnat vara med bättre förutsättningar?
Del 1: De dåliga förutsättningarna
Efter ett liv i idrottshallar och skolförråd går det att konstatera att förutsättningarna för handboll inte är optimala:
Idrottshallarna
Det råder stor anläggningsbrist generellt ute i landet. I storstadsområdena är läget akut. Inte sällan tvingas lag träna i små skolsalar utan förråd. Det liksom förväntas att ledarna har bollsäck hemma i garderoben och tar med till hallen och utifrån den skapar en attraktiv verksamhet som konkurrerar med sociala medier och skärmar.
Arenorna
I både Stockholm och Göteborg saknas (än så länge) en rimlig arena för inomhusidrott. Elitidrotten bedrivs i arenor/hallar som inte ger förutsättningar som finns för annan elitidrott i nämnda städer.
Utrustning saknas
Det finns nästan inte ett enda skolförråd med en fin bollvagn fylld med handbollar. Däremot: futsalbollar, volleybollar, basketbollar, pingisbord, innebandyklubbor i en tunna bottenfylld med innebandybollar.
Och hur ser det ut inne i hallen? Basketkorgar är standard. Inte bara två för helplan utan också minst fyra korgar för spel på halvplan. Vi skänker en tanke till alla klubbledare i handboll som sliter för att få in mini- och kortplaner i idrottshallarna. Och när väl linjer finns på plats, då ska man också argumentera för att målburar också bör finnas.
Skolgårdarna
Och på skolgården? Det finns basketkorgar på i princip varenda skolgård i Sverige. Hur ofta man ser handbollsmål och linjer? Väldigt sällan.
Hur kommer det sig att basketen får så mycket plats på allmänna ytor? Och är det rätt användande av gemensamma resurser? Varför inte satsa lite mer på populär idrott som inte får samma plats?
Media
Läs gärna Mikael Franzéns intressanta inlägg och vinkel kring mediestödet. Hade nationella och lokala medier gjort jobbet hade undertecknad själv inte behövt lägga +10 år av sitt liv på att starta upp och driva Handbollskanalen.
Utdrag från Frasses blogg:
”Handbollen har en rullgardin längst upp där det samlas artiklar om handboll. Och där är 11 av 14 artiklar om EM som spelades i januari!!! den 2e mars. En artikel är om Bella Gulldén som blir ny huvudtränare i Sävehof och två om handbollsprofiler som tyvärr nu fattas oss. Vi har i vårt distrikt (Handboll Väst) i handbollsligan 6 lag i dam och 4 lag i herr men ingen artikel om dem förutom kopplingen med fd världsstjärnan Bella (som typ har varvat handbollen några gånger och varit ett fusk och en av världens bästa i sin idrott och om hon varit fotbollsspelare så hade hon haft artiklar varje dag i GP var så säkra).”
Handbollens värderingar
I en värld där debatten om ungdomsidrotten mycket handlar om selektering, höga avgifter och allmänt fuskande (filmningar, matchfixning, sportswashing etc) borde (?)/skulle kanske (?)/hade det varit roligt om (?) handbollens värderingar lyfts fram mer.
Upplevelsen från samtal både i förening och förbund är att handbollen, generellt och än så länge, är relativt fri från selektering i tidiga åldrar, avgifter är relativt låga (särskilt i kombination med materialkostnader) och vi reagerar fortfarande starkt när någon simulerar eller förstärker i en situation.
Del 2: Statistiken och kraften
Landslagen
Trots allt detta så har vi en oerhört stark kultur och kraft i handbollen i Sverige. Landslagen är på toppnivå där vi inför varje mästerskap senaste 40 (herr) och 15 (dam) åren haft medaljförhoppningar.
Utlandsproffsen
Vi har också fler utlandsproffs än någonsin och även om den inhemska ligan ständigt dräneras är det ett bra kvitto på kvalitet per krona.
LOK-statistiken – nationellt
RF sammanställer och publicerar all statistik från aktiviteter och hur många deltagare som är med totalt i olika idrotter. Den går att vända och vrida på i timmar/dagar/nätter och i slutändan är det svårt att göra 100% rättvisa jämförelser. Men såhär såg det ut 2024 för några av de största idrotterna sett till deltagartillfällen:
Fotboll: ca 25,3 miljoner (detta är inklusive futsal)
Innebandy: ca 5,3 miljoner
Ishockey: ca 4,4 miljoner
Gymnastik: ca 4,1 miljoner (detta är inklusive ca 0,5 miljoner från cheerleading)
Handboll: ca 3,4 miljoner
Basket: ca 2,7 miljoner
Ridsport: ca 2,3 miljoner
Simidrott: ca 2,1 miljoner
Tennis: ca 1,3 miljoner
Volleyboll: ca 0,5 miljoner
Observera att detta är siffror som alltså bygger på att idrotten har möjlighet att genomföra många aktiviteter, har många deltagare på plats och pågår många veckor varje år. Att fotbollen är så oerhört dominant beror alltså tex på: Det finns väldigt många fotbollsplaner i Sverige, många klubbar sätter tidigt krav på närvaro (dvs låser in barn till deras idrott), de spelar året runt (både ute och inne).
Och en annan fuling: de söker inomhustider som en annan idrott (futsal) men summerar statistiken som fotboll.
Och fuling nr 2: är det regelrätt futsal som spelas på alla innetider? Svara den som vet.
LOK-statistiken – lokalt
Det går också sortera fram statistik per kommun, per år, jämföra med olika år. Det har Idrottsrummet gjort för Göteborg och Frasse har kunnat publicera detta på sin blogg. Det är oerhört intressant läsning för en handbollsintresserad:
1. Fotboll: 1 307 000 (detta är både fotboll och futsal)
2. Handboll: 300 000
3. Kampsport: 215 000 (detta är fem sporter: taekwondo, budo, karate, judo, kampsport)
4. Gymnastik: 190 000
5. Innebandy: 144 000
6. Basket: 128 000
7. Ishockey: 125 000
8: Boxning: 111 000
Del 3: Överprestationen
Sträck på er – handbollssverige!
För trots att handbollen på många sätt sliter i motvind så driver den väldigt många barn och ungdomar till aktivitet. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det är en överprestation, särskilt när man tänker på följande huvudfaktorer:
*Förutsättningarna i skolan är urusla. Hur många idrottslärare där ute i landet har ens handbollar att använda på skolidrotten? Och hur stenhårt pumpade är de bollarna? Och hur ska man leka handboll på skolgården?
*Den mediala uppmärksamheten är väldigt låg. I en klick-baserad kommersiell medielogik är det låg prioritet på fair play-doftande idrotter utan stora ekonomiska transaktioner. Det går absolut att peka på låga publiksiffror i elitidrotten men idrotten är så mycket mer än så. Och som sagt, Frasses vinkel kring mediestöd och en bred allmänbevakning skjuter ner det argumentet.
Hur tar sig handbollen framåt från här? Är det dags att diskutera skolgårdarnas utformning? Krävs sär-redovisning av statistik för olika idrotter (är inte fotboll och futsal två olika idrotter?)? Kan klubbar och förbund stötta medier i bevakning?
Och: Hur stor hade handbollen kunnat bli med bättre förutsättningar?
Hör av er med era tankar till info@handbollskanalen.se