Det har gått drygt fem år sedan Simon Jeppsson gjorde sin senaste landskamp. I veckan blir det (troligtvis) comeback för 29-åringen när Sverige ställs mot Frankrike i Scandinavium och Danmark i Köpenhamn.
– Det är klart att jag blev förvånad att jag blev uttagen. Samtidigt är jag väldigt glad och stolt, säger Simon Jeppsson till Handbollskanalen.
Simon Jeppsson landslagsdebuterade för Sverige redan i november 2016 och ett par månader senare gjorde han mästerskapsdebut när VM avgjordes i Frankrike. Efter det följde några år då Jeppsson gick från att ha en stor roll till en lite mer undanskymd roll på vänsternio bakom spelare som Lukas Nilsson och Kim Ekdahl du Rietz.
När Kristján Andrésson lämnade som förbundskapten och Glenn Solberg tog över blev det inga mer landskamper för 29-åringen från Lund, som var en av flera spelare som hamnade i norrmannens frysbox.
Men nu, drygt fem år efter Jeppssons senaste landskamp, är Kolstadspelaren tillbaka i landslaget då han tagits ut till truppen som tar emot Frankrike i Scandinavium och senare i veckan åker till Köpenhamn för bortamatch mot Danmark.
– Det är klart att jag blev förvånad när samtalet kom, jag har ju inte varit på radarn på det sättet. Samtidigt är jag väldigt glad och stolt. Det har varit ett mål hela tiden sen jag förlorade platsen att ta tillbaka den och nu har jag krigat mig tillbaka, vilket gör att jag känner mig stolt över mig själv, säger Simon Jeppsson till Handbollskanalen.
Jeppsson berättar att det var förbundskaptenen Michael Apelgren som ringde honom för att avslöja att han blivit uttagen.
– Vi har haft en bra och flytande dialog kan man säga de senaste månaderna – en helt annan dialog än det har varit tidigare, vilket jag är väldigt glad över. Han har skickat meddelande efter någon bra match också, och det betyder mycket.
Vad har du för bild av ”Micke” som tränare?
– Jag har aldrig coachats av honom, men jag har hört och läst mycket. Flera spelare i Kolstad har coachats av honom i Elverum eller Sävehof och allt jag har hört är positivt. Han verkar vara lugn, behärskad och en taktiker.
– Intrycket jag har av både honom och Patrik Fahlgren är att de är väldigt behagliga och enkla att prata med, framförallt utanför handbollsplanen. De har en tro på dialogen och de värdena.
Tystnad under Solbergs år som förbundskapten
Under åren som har gått sedan Simon Jeppsson sist spelade en landskamp har han gjort två klubbyten: först från Flensburg till Erlangen och sen, inför årets säsong, till norska storklubben Kolstad. Trots att han presterat riktigt bra i perioder hörde han inget från landslaget när Solberg var förbundskapten.
– I och med att jag inte har varit med i landslaget på så pass länge har jag heller inte blivit besviken när uttagningarna har blivit klara. Jag har känt att jag inte har varit nära och samtidigt har väldigt många andra spelare presterat jättefint runt om i Europa. Därför skulle det vara jobbigt att inför varje samling ha en stark tro och hopp om att bli uttagen, bara för att sen bli besviken. Jag har försökt fokusera på mig själv och eftersom jag trivs så bra i Trondheim och Kolstad har jag kunnat njuta av det nu.
– Men samtidigt har jag alltid haft som mål att ta mig tillbaka till landslaget.
Kolstad har haft en säsong så här långt som varit upp och ner. Ingen serieseger i Norge och inte en helt enkel resa i slutspelet heller, samtidigt som de gjort fina resultat i Champions League, och även på storförluster. Jeppsson däremot har presterat på en hög och jämn nivå under i stort sett hela säsongen, vilket inte minst syns i Champions Leagues skytteliga där han är bästa svensk med 77 mål på 14 matcher.
– Flytten från Tyskland var nödvändig för mig och nu är jag på en allmänt bra plats i livet och i min vardag, vilket speglar sig på planen. Det finns många variabler som gör att det har gått bra, men det är klart att spelsystemet vi har här passar mig väldigt bra. Och när vi tappade Sander Sagosen till Aalborg mitt under säsongen blev min roll ännu större. Vi har ett skyttebaserat lag till vänster och i mitten och det har varit en perfect match för mig, berättar han.
Stor roll i Kolstad, men i landslaget kan du mycket väl bli nummer tre på vänsternio bakom Jonathan Carlsbogård och Eric Johansson. Hur ser du på den utmaningen?
– Det finns flera utmaningar i det och de utmaningarna har jag kanske inte varit så bra på att hantera tidigare. Det kan bero på flera orsaker, ibland på mig själv, ibland på vad som kommuniceras till mig och ibland att rollfördelningen inte varit tydlig nog. Men jag vet inte om åldern har hjälpt mig där eller om tydligheten från Micke och Fahlgren har hjälpt mig, för de har varit väldigt tydliga med att jag är tredjefiolen på vänsternio i dagsläget.
– Det är bra att jag vet det så klart. Det är en roll jag gladeligen kan acceptera eftersom situationen har sett ut som den har gjort de senste fem åren och att bara ha en plats i det här laget fullspäckat med världsstjärnor är jag glad över.
Men det måste vara en svår roll att ha, att eventuellt hoppa in några minuter här och där i vissa matcher och i andra matcher inte spela alls?!
– Det är ingen lätt roll och det är väl därför det har varit en del ruljans på den positionen – de har testat runt mycket. Men nej, det är ingen lätt roll att ha, men eftersom jag är inställd på det nu blir det enklare.
– Sen är jag här för att visa upp mig så mycket jag kan på träningar och när jag får möjlighet till det. Sen om det inte blir en enda minut för mig när det är match får det bli så.
Mycket talar ändå för att Jeppsson får speltid, antingen hemma i Scandinavium mot Frankrike på onsdag eller i Köpenhamn mot Danmark på söndag. Men oavsett vad det landar i verkar han onekligen se fram emot att dra på sig landslagströjan igen, springa ut inför ett fullsatt Scandinavium och sjunga med i nationalsången.
– Det är nästan så att det börjar komma lite gåshud nu när du säger det. Det är alltid speciellt att ta på sig den tröjan. Jag kommer bara att gå in för att njuta och sen får vi se om det blir bara av sången eller om det blir någon speltid, säger han och skrattar.
– Vi har ju match i Köpenhamn också och till den matchen har flera nära och kära redan köpt biljetter, så det blir en fin grej av det. Och även om det är träningsmatcher i slutet av säsongen vill vi bygga en vinnarkultur med Micke och Fahlgren.