Varje år slutar mängder av spelare att spela handboll, och även om det kan ske av olika orsaker finns det anledning att tro att flera slutar på grund av psykisk ohälsa. Lova Mellegård är en av dessa. I den andra delen av Handbollskanalens artikelserie om psykisk ohälsa inom handbollen pratar Mellegård bland annat om vikten av tränare som kan kommunicera med sina spelare, och hur drömmen togs ifrån henne.
Lova Mellegård var en lovande ungdomsspelare som ständigt tog kliv inom sin idrott. Men istället för att satsa vidare på handboll valde Mellegård att sluta spela helt, endast 18 år gammal. Anledningen till det? Psykisk ohälsa som startade när tränare inte kommunicerade med henne. Nu har det gått drygt sju år och 25-åringen är redo att prata om allt som hände.
– Som många andra handbollsspelare hade jag spelat sedan barnsben. Största drömmen var allid att bli proffs, det var allt jag strävade efter. Och det gick jättebra under alla år fram till mitt sista år kom då det vände över en natt. Jag tvingades sluta, säger Lova Mellegård till Handbollskanalen.
På vilket sätt tvingades du sluta spela?
– Jag hade gått ner så mycket i vikt att jag inte orkade längre. Jag behövde också bearbeta mitt psykiska tillstånd efter allt detta, med hjälp av psykolog och otroligt stöd runt om mig där jag främst vill tacka mina föräldrar. Jag var tvungen att sluta för att hitta tillbaka till mig själv igen.
Mellegård såg hela sin handbollsvärld vändas upp och ner.
– Jag kom till träningar och fick knappt ett hej längre. Det gick från att jag var superaktuell till att bli ett bollplank på träningar. Det var så mycket som hände på en och samma gång och jag förstod ingenting, berättar hon.
Har du förstått mer idag vad det var som hände?
– Det som brast var kommunikationen från tränare till oss spelare. Och det var fler spelare än jag som utsattes för detta. Det gjorde att allt man tidigare haft kontroll över totalt försvann. I mitt fall gjorde det att jag började ta kontroll över annat, vilket skapade ett maniskt beteende.
– När tränaren inte tyckte att jag var bra nog på handbollsplanen längre hittade jag något annat. Jag tränade extra vid sidan av och löpte som en galning för att känna mig bra på något. Jag rasade i vikt, även om jag inte förstod det själv vid den tidpunkten. Jag åkte till träningar men ville inte hoppa av bussen, jag ville inte sätta mina fötter på planen. Jag kunde komma till träningen och hitta på en ursäkt, kankse att jag hade ont i ett knä, för att kunna träna ensam på gymmet istället för att känna mig värdelös på planen.
Det tog ett år – sen slutade Mellegård spela helt
Mellegård berättar att sättet hon blev behandlad på i samband med träning, och följderna med hennes egna mående, pågick under ett helt år. Sen bestämde sig 18-åringen för att sluta spela.
– Jag ville aldrig sluta spela, de var ju min största dröm att bli proffs. Men till slut hade det gått för långt med mitt mående, så jag blev tvungen att sluta. Ett flertal tränare hörde av sig för att hjälpa mig hitta tillbaka i andra klubbar, men jag hade tappat så pass mycket glöd till handbollen att jag var tvungen att tacka nej.
Den uppmärksamme har säkert noterat Lovas efternamn – Mellegård är ett namn som förpliktigar inom handbollen. Såväl storebror Emil (proffs i Danmark) som kusinerna Pontus (tidigare elitspelare, numera tränare) och Olivia (proffs i Danmark) har eller har haft fina karriärer. Och en generation upp har det även fostrats framgångsrika handbollsspelare.
– Jag lever i en handbollssläkt där många lyckades. Det gjorde att jag när jag mådde dåligt inte klarade av att gå på släktmiddagar eller kolla när släktingar spelade. Jag fick höra från folk utanför familjen att jag som Mellegårdare inte skulle sluta spela. Det gjorde att jag isolerade mig totalt från typ allt. Det var jättetuft mentalt och tog lång tid att hitta tillbaka.
– Och det började eftersom det brast hos min tränare, som var duktig på handboll men helt saknade den pedagogiska biten. Och där tror jag generellt att det brister i handbollen idag, för många tränare saknar det kommunikativa. Och finns det inte hos tränaren måste det finnas hos någon annan i föreningen, någon man kan prata med. Det gäller att få in det i alla föreningar för då har man en helt annan trygghet.
”Jag ser de här problemen dagligen”
Mellegård menar att det är ett jättestort problem inom svensk handboll med tränare som saknar precis de här bitarna som 25-åringen nämner.
– Nu verkar jag själv inom skolans värld, på ett gymnasium där vi jobbar med idrottselever. Jag ser de här problemen dagligen. De unga killarna och tjejerna vågar inte prata helt enkelt eftersom stödet saknas. Det pratas om att det ska tillsättas personer som jobbar med det här, men det händer ingenting, suckar hon.
Vad mer kan göras inom svensk handboll för att fler ska må bra?
– Precis som sjukgymnaster och fystränare är givna inslag för att förebygga och hjälpa vid fysiska skador så bör en hälsopedagog eller liknande vara givet för att förebygga psykiska skador. I slutändan hänger allt ihop, det psykiska kan bli till fysiska skador och tvärtom.
– En person som aldrig har haft att göra med psykisk ohälsa har generellt sätt svårare att relatera och känna för ämnet på samma sätt som vi som har erfarenheter gör. Därför behöver problematiken kring det här belysas och så även inom svensk handboll.
Lova Mellegård har glädjande nog hittat tillbaka till handbollen igen. 25-åringen spelar i division 1 i Göteborg, men drömmen hon hade en gång har om inte försvunnit helt, så nästan åtminstone.
– Jag är en allt eller inget-person och spelar för att verkligen köra. Drömmen om att bli proffs har jag behövt acceptera att den inte längre är aktuell, jag har väldigt svårt att se att jag ska kunna nå det som jag en gång visste att jag hade kunnat nå. Nu vill jag bara spela så länge jag kan, om inte så trivs jag minst lika bra i gymmet och i löpspåret idag. Jag vill också trycka på att det går att ta sig upp från botten igen, idag mår jag jättebra, säger Lova Mellegård.
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 1: Örjan Gruden om sonen Love & att ge unga verktyg att hantera motgångar
Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!
Hit kan du vända dig om du behöver hjälp:
Vårdguiden 1177: Sjukvårdsrådgivning samt uppgifter om närmsta psykiatriska akutmottagning. Tel: 1177. www.1177.se
Bris, Barnens rätt i samhället: Tel: 116 111. Alla dagar, dygnet runt. Vuxentelefon om barn: 0771-505050, vardagar kl 9–12. Chatt, alla dagar, dygnet runt: www.bris.se
Spes – suicidprevention och efterlevandes stöd: Tel: 020-18 18 00. Telefonjour varje dag 19–22. www.spes.se
Pratamera.nu: För råd, stöd och behandling av specialister på psykisk ohälsa. Kostnadsfritt om du är under 20 år.
Suicide zero: Här finns fakta och information kring självmord. www.suicidezero.se/fakta-och-rad
Mind Självmordslinjen 90101: Stödlinje för personer med tankar på självmord. Öppen dygnet runt varje dag. Tel: 90101. Chatt: chat.mind.se
Jourhavande kompis: Stödchatt för barn och unga upp till 25 år. Öppettider måndag-fredag klockan 18-21 samt lördag-söndag klockan 14-17 www.jourhavandekompis.se
Jourhavande medmänniska: Tel: 08-702 16 80, alla dagar kl 21–06. Chatten är öppen söndagar kl 21–24.