Handbollskanalen har fått ett läsarbrev som lyfter fram sidor som handbollen behöver arbeta med.
Här publicerar vi ett läsarbrev från en handbollsintresserad läsare som på ett konstruktivt vis vill lyfta fram att även handbollen har sina problemområden som vi alla behöver hjälpas åt med.
”De senaste månaderna har jag läst ett antal krönikor om handbollens viktiga sociala roll bland barn, ungdomar och vuxna. Alla dessa krönikor pekar åt samma håll, när det nu blåser kalla vindar i Sverige och högerextremister i riksdagen fått allt fler att tvivla så finns handbollen här som en varm famn i kylan. När media rapporterar om att kvinnor inte känner sig trygga vare sig på gatan, krogen eller i badhusen, så rycker klubbarna i handbollssverige på axlarna och intalar sig att sådana incidenter minsann inte förekommer i deras förening. Är handbollen så fläckfri som många vill tro? Långt ifrån tyvärr.
Jag har spelat handboll den största delen av mitt liv och spelat i ett knippe olika föreningar. Jag kan intyga om att jargongen i de manliga omklädningsrummen i handbollen inte är lika fördomsfull och hänsynslös som i ishockeyns. Trots detta förekommer det i en inte på något vis obetydlig mängd rasism och sexism. Jag har även med egna ögon bevittnat systematisk mobbning och utfrysning som kan ge barn och ungdomar stora psykiska problem många år efter dem lagt av med handbollen.
”Nej, inte ett kvinnligt domarpar nu igen.”
”Inte undra på att kinesen missade, han kan ju knappt se med dem skeva ögonen.”
”Vem i tjejlaget är lättast att ligga med tror ni grabbar?”
Den här typen av samtal och diskussioner är vardagsmat i de klubbar jag varit i tyvärr. Handbollen är i sina bästa stunder en helt fantastisk idrott att utöva för barn och ungdomar och kan när allt stämmer fungera som ett alldeles utmärkt socialt skyddsnät. Handbollen är i bästa fall ett Edens lustgård där man kan växa som individ och få vänner för livet. När handbollen visar upp sina sämsta sidor är det däremot inget annat än ett stort svart hål som både spelare och ledare blundar för.
Klubbarna måste ta tag i dessa problem genom att se över sin policy och föra en dialog om hur man arbetar i föreningen för att den policyn skall efterföljas på bästa sätt. Man måste vidare medvetandegöra ledare och spelare om vikten av att vara den bästa människa man kan vara. Givetvis är detta inte på något vis tillräckligt utan föräldrar, lärare och samhället i stort har så klart det största ansvaret i att försöka ändra den patriarkala och fientliga kultur som tyvärr ofta råder i våra svenska handbollsföreningar.
Handbollen har en möjlighet att vara den absolut underbaraste idrotten i världen, det är dags att vi börjar ta tag i problemen gemensamt och skapar den värme som vi så gärna talar om på riktigt. Vilken tid vore bättre än nu? Nu när det ändå är så kallt därute.”
Adam Lind