Tre elitmålvakter svarar på eviga frågan: Varför blev hon handbollsmålvakt?

Wilma Andersson, Hanna Eriksson och Rebecca Nilsson. Foto: Bildbyrån

En av de tuffaste sysslorna oavsett idrott är att vara handbollsmålvakt. Att stå i vägen för motståndare som kommer med full fart och kraft, flyger in i målområdet och avlossar stenhårda skott. Ibland med risk för skott i ansikte och huvud. Dessutom har målvakten den kanske mest avgörande positionen i ett lag, insatsen är ofta skillnaden mellan succé och fiasko.

ANNONS
ANNONS
ANNONS

Varför väljer då unga flickor att bli målvakter och hur ser dom på sin utsatta position idag? Vi ställde frågan till tre av SHE-ligans målvakter.

Rebecca Nilsson, Skuru IK 

– Jag började med handboll i sjuårsåldern. Men jag var helkass som utespelare, så de ställde mig helt enkelt i målet. Det var kanonkul från början och på den vägen är det. Sedan dess har jag stått i mål men även sysslat med fotboll, innebandy, gymnastik och brottning. Först i 16-årsåldern valde jag att bli målvakt fullt ut.

– Jag är aldrig rädd i målet, även när det handlar om stenhårda skott på nära håll. Detta trots att jag fått skott i huvudet med en lättare hjärnskakning. Jag ser det framförallt som en utmaning och agerar ganska tufft med hopp.

– Att stå emot skott och göra räddningar, det är det bästa som finns. För att lära mig mer om motståndarnas skytte och straffar kollar jag på klipp från deras matcher, det funkar bra en bit in i säsongen när det hunnit bli en del matcher.

– Det allra roligaste med att vara målvakt är att hjälpa laget, att vinna åt laget.

Hanna Eriksson, Önnereds HK

– När jag började med handboll var jag ganska tuff och med en hetsig vinnarskalle. Tränarna tyckte nog att jag skulle passa bättre som målvakt och så blev det i 11-12 årsåldern. Då höll jag även på med en del fotboll och ridsport.

– Jag är aldrig rädd när jag står i mål, jag känner bara ”nu jäklar” när skotten smäller av. Som tur är har jag aldrig fått skott i ansikte eller på huvud.

– Jag förbereder mig gärna genom att kolla klipp på motståndarnas skytte, det är viktigt att läsa på om deras favoritvinklar och hur de agerar, inte minst vid straffar. Då blir det ett slags mindgame, skytten vet att jag kollat hennes skott, men jag vet att hon vet att jag vet. Så det blir lite av ett psykologiskt spel.

– Det roligaste med att vara målvakt är att på egen hand kunna avgöra matcher, vinna eller försvinna.

Wilma Andersson, IK Sävehof 

– Jag har alltid velat vara målvakt och började vid 6-7-årsåldern. Redan då tyckte jag det var roligare att kolla målvaktsspelet än själva matchen. Alla målvakter hade sin stil vilket fascinerade mig. Sedan jag började som målvakt har jag inte sysslat med någon annan sport.

– I början av karriären kunde jag kanske vara lite skärrad inför risken att få hårda skott i ansiktet. Men numera är jag aldrig rädd. När en skytt ska avlossa skottet tänker jag bara ”nu ska jag fan rädda bollen”.

– Jag kollar klipp på motståndarnas skytte och läser av deras favoritskott. När det gäller straffar brukar de lägga sin första i favorithörnet. Då kan jag försöka lura dem att jag tror de ska skjuta i andra hörnet. Jag gillar straffar, det gäller att vara cool, få skytten att göra första draget. Att rädda en straff är rena bonusen.

– Det roligaste med att vara handbollsmålvakt är att man är en stor del av laget. Man kan själv avgöra matcher. Det är kul att stå längst bak och pusha på och styra och det är gott för laget att ha en bra målvakt att lita på.

Skribent: Anders Hilmersson

ANNONS
Annonslänk: Kampen om SM-guldet har börjat - följ dramat på C More Mycket Sport.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here