Emma Rask i stor intervju inför mästerskapsdebuten: Del 2

Handbollskanalen har pratat med Mizuno-profilen Emma Rask för en intervju i två delar. I andra delen pratar vänsterkanten om landslagsdebuten, den kommande mästerskapsdebuten och framtida flyttplaner. 

Maj 2019. Emma Rask jobbar på en Ica-affär i Lund där hon packar varor åt kunder som beställt online. Hennes telefon ringer. Hon svarar och möts av Henrik Signells röst. Sveriges dåvarande förbundskapten säger att Olivia Mellegård blivit sjuk och frågar om Emma kan ta sig till Norge för att spela landskamp.

– Allt gick så snabbt. Först och främst fick jag gå upp till chefen för att fråga om ledigt för att förbundskaptenen hade ringt. Men de var väldigt handbollsintresserade där på affären i Lund så det var inga problem.

Det har gått över ett år sen debuten men fortfarande hoppar pulsen på henne när blågult kallar. I december kommer den förmodligen att springa iväg som en en-fas-kontring när 24-åringen ska göra sin mästerskapsdebut i Tomas Axnérs landslag. Först var hon uppskriven som vänstersexa i truppen, innan Elin Hansson kallades in, på grund av korsbandsskor på Oliva Mellegård och Clara Lerby och nyblivet mammaskap för Marie Wall.

– Såklart är det hur roligt som helst att Tomas tror mig. Jag är uttagen av anledning och ska köra mitt race. Jag är aldrig mött så bra lag som jag kommer att göra där men jag har lite rutin från internationella matcher, vilket är skönt. Det är bara att komma i mindset att jag är tillräckligt bra.

Du blir fortfarande nervös ändå, trots att du har blivit så rutinerad?

– Nervositeten finns kvar, även om man känner att man har blivit äldre och tryggare i sig själv och har utvecklats som handbollsspelare. Det känns så konstigt de spelarna som man såg upp till själv när man var 17-18 år, den är man själv nu.

Idag är det vanligare för Emma Rask att vinka till någon supporter på lokala matbutiken hemma i Höör än att skriva autografer. Det kan komma att ändras efter EM i Danmark. Hur själva EM kommer att ändras i och med pandemin är ännu mer oklart. Klart är att det kommer att bli ett annorlunda mästerskap.

Vad kommer att vara jobbigast under EM, tror du?

– Hotelldöden är alltid knepig. Jag har lärt mig att vara iväg länge på turneringar i och med ungdomslandslaget men i år kommer det att vara ännu mer så. Det är helt otroligt vilka restriktioner vi har fått.

Vad för restriktioner?

Det som har sagts är att vi knappt kommer att få ta en nypa luft själva. Då ska de tydligen köra iväg oss med bil någonstans långt borta, där det inte finns något folk, och så får vi gå typ tre varv runt en fotbollsplan.

Hur tacklar ni det?

– Vi har pratat om olika typer av aktiviteter och återhämtning för att inte dö av tristess. Annars är det ju alltid skönt att ligga och kolla serier, såklart. Men i vanliga fall hade man väl tagit fler promenader, kanske kollat lite affärer och så där. Levt mer normalt.

Ute i det mer normala livet, det civila livet bortom handbollsplan och landslag, håller 24-åringen på att utbilda sig. Hon går ett treårigt service management-program med hälsoinriktning i Lund, där hon bor – liksom flera andra av H65-spelarna.

Hur ser en normal dag ut för dig?

– Jag vaknar vid sju ungefär. Först på morgonen är det föreläsning och sen pluggar jag lite till efteråt. Sen är det lunch, ta en nap och åka och träna. Pendlingen tar mycket tid, men vi är tio stycken som åker från Lund, så det är skönt. Sen är man hemma från träningen vid åtta, halv nio. Då blir det laga middag, sen gå och lägga sig och så upp vid sju igen. Det är inget fett liv på så sätt.

Hur ser du på framtiden med civil karriär?

– Ingen aning. Man vet inte vem man är eller kommer vara utan handbollen. Kommer man fortfarande tycka att det är kul att träna? Att gå till jobbet? Men jag känner ingen stress över det.

– Och ibland är det skönt att slippa handbollen. Jag har vissa kompisar som inte alls bryr sig om hur det gick på matchen häromdagen, vi pratar bara om annat.

Emma Rask växte upp i Höör med mamma, pappa och storasyster. Hon har aldrig tillhört någon annan handbollsförening och i år gör hon alltså sin nionde säsong i H65. Hon har ytterligare ett år kvar på kontraktet – vilket skulle innebära ett decennium i den röda tröjan i högsta serien. Två år som lagkapten. Som 25-åring.

Vill du bli utlandsproffs?

– Efter tio år i Sverige är det klart att man kanske vill byta miljö. Det har jag känt under några år nu men det har alltid kommit nya möjligheter. Som nu när (Marie) Wall flyttade, det är också en sorts miljöombyte.

Men om du hade fått välja på danska östkusten eller franska rivieran?

– Franska rivieran hade väl varit fint (skratt). Men man får se det häftiga i att ha spelat i en klubb hela tiden. Och det är viktigt för mig att ha nära till familj och vänner. Sen om jag skulle få ett bra erbjudande blir det svårt att tacka nej, säger hon och fortsätter

– Mitt mål med handbollen har alltid varit att ha kul, på riktigt. Och att få en chans i landslaget. Jag kommer inte flytta för att tjäna pengar. Det ska vara kul att spela och om det fortfarande är kul här hemma så stannar jag här. Jag känner ingen stress över det heller.

Text: Fredrik Palmqvist
Foto: Christoffer Borg Mattisson

Kolla in filmerna där Emma kommenterar Mizunos olika modeller

Wave Mirage 3

Wave Supersonic 3

Wave Lightning Z6