Debatten om föräldratränare och nepotism är ständigt närvarande inom svensk handboll, och kanske har debatten intensifierats efter Handbollskanalens artikelserie. En som följt debatten och som i allra högsta grad är insatt är Andreas Stockenberg, akademichef i Önnereds HK. ”Stocken” har en delvis annan ingång i debatten.
– Föräldrar i sig är ett större problem än föräldratränare. Jag har aldrig sett föräldrar styra så mycket som de gör nu, säger profilen till Handbollskanalen.
Är det så enkelt att säga att föräldratränare är ett problem? Självklart inte. Andreas Stockenberg har en i viss mån annan ingång i debatten om föräldratränare.
– Jag håller med om det som många säger, att det inte är bra med föräldrar som tränare. Sen finns det så klart föräldrar som är tränare och är jätteduktiga. Önnered är ju inte den första klubben där jag har rollen jag har nu, men jag ser en tendens att det blir värre och värre kring hur föräldrar vill gå in och styra. Det har alltid funnits föräldrar som har gnällt, men det är på en helt annan nivå nu. De är nästan beredda att göra vad som helst, allt från att klocka barnen när de spelar minihandboll till att kommentera laguttagningar på USM – allt vi ledare och tränare gör är det fel på enligt de föräldrarna, säger en bekymrad Stockenberg.
Hur har det blivit så här, tror du?
– Det verkar inte finnas i de här föräldrarna att tänka att det är en lagsport vi sysslar med. Men jag tror kanske att det här jävla curlandet är ett problem. Jag tror aldrig jag fick skjuts till en träning, men nu både lämnas och hämtas det och de sitter med på träningar och ska tycka en massa saker.
– Jag tror att det är bra för unga att få ta eget ansvar.
Hur möts du av det här i rollen som akademichef?
– Det kommer mejl veckovis som leder till att jag får sitta med på möten med föräldrar och ledare. Men det är så klart vi i Önnered inte ensamma om – sånt pågår nog i varje klubb nuförtiden. Och det är det tjatet från föräldrar som jag vill belysa. Jag tror att alla klubbar försöker att bli bättre genom att utbilda ledare, ha clinics och klubbdagar, men ändå är det ett jäkla klagande.
– Det är likadant om spelare eller föräldrar blir tillrättavisade eller får konstruktiv kritik – reaktionen från den typen av föräldrar är då att deras barn inte gör några fel. Och det gäller inte bara ungdomar utan även seniorspelare, där ju de flesta är födda på 2000-talet. Allt ses som negativt och alla tar det personligt.
”Förstår de som tvekar att bli ledare nuförtiden”
Det är lätt att förstå varför Stockenberg, och andra i liknande roller, kan tänkas få gott om mejl och samtal från upprörda föräldrar. Framförallt kanske i ÖHK:s fall där de har en regel att föräldrar inte får kontakta ledare när det gäller speltid för deras barn. ”Stocken” menar att den här miljön ställer otroligt höga krav på ledarna, oavsett vilken nivå det handlar om.
– Nu syftar jag på junior och senior, där du som tränare förväntas vara en otrolig analytiker. Du förväntas kunna allt med video, allt med pulsband, du förväntas fullfölja varje spelare till punkt och pricka, du förväntas vara grym på att hålla övningar och att vara en grym matchcoach, och du förväntas vara psykolog.
– Jag förstår de som tvekar att bli ledare nuförtiden, för pressen och stressen från föräldrar är inte bra. Sen finns det så klart vissa ledare som är starkare än andra, men det finns också gott om föräldrar som inte vill lyssna på direktiven de fått.
Det är så klart en komplicerad fråga. Alla klubbar skulle nog tacka ja till engagerade föräldrar som bryr sig om sina barn och såväl deras nutid som framtid, men samtidigt utan att föräldrarna tar över. Med andra ord är det en stor utmaning för svensk handboll att ”få bukt” med föräldrar som styr och ställer för mycket.
– Jag kan bara prata om hur vi jobbar i Önnered och vi försöker vara tydliga med vad som gäller. Och det är viktigt att kunna stå hårt mot hårt – passar det inte får ni inte vara kvar i klubben. Så vill man så klart aldrig göra, att skicka bort någon, men är det så fruktansvärt dåligt här får ni gå någon annanstans. Och det i sig är en tragisk utveckling, med spelare som är 16 år gamla och har fyra-fem klubbar på sitt cv redan. Då ligger kanske felet inte på klubbarna och verksamheten utan på individerna eller föräldrarna.
– Föräldrar i sig är ett större problem än föräldratränare.
”En hjärtefråga för mig”
Det är tydligt hur mycket tränarprofilen brinner för den här frågan, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hans roll som akademiansvarig i en av Sveriges största ungdomsföreningar.
– Jag tror att det här är ett jävla viktigt ämne och det enskilt största problemet i svensk ungdomsidrott, alltså föräldrar. Och det smittar av sig när spelarna kommer upp eller närmar sig att bli seniorer – de har ju inget tålamod och tänker att det är piss att spela division 1 när de är 17 år gamla.
– Jag kan också förstå klubbar som inte kan stå emot. Säg att en pappa har ett företag som sponsrar klubben med 100,000 kronor – då är det svårt att säga ja till de pengarna och ha hans son på bänken. Det finns ju fall där det har varit så, säger ”Stocken” och avslutar:
– Det här är en hjärtefråga för mig eftersom det är problem vi behöver lösa varje dag. Jag känner också en hög igenkänningsfaktor när jag läser era artiklar på ämnet. Jag tror ändå på att undvika föräldratränare i den mån det går, både för föräldern men framförallt för barnets skull. Sen hade vi Peter Möller som föräldratränare i Sävehof och han var ju alldeles för bra bara för att vi skulle ta bort honom eftersom han hade barn i klubben. Så det är så klart inte en helt lätt fråga i alla lägen.
LÄS MER: ”Det handlar om att vara en bra vuxen” – Boquist om gränsdragningar & debatten om föräldratränare
LÄS MER: Forskaren Magnus Kilger: ”Utan föräldratränare skulle barn- och ungdomsidrotten kollapsa”
LÄS MER: Föräldratränare inom handbollen: ”Vi vill ha anställda tränare här för att ta bort alla diskussioner om jäv”
LÄS MER: Föräldratränare inom handbollen: ”Det är mer vanligt att andra föräldrar blir avundsjuka”
LÄS MER: Föräldratränare inom handbollen: “En bra tränare är en bra tränare”
LÄS MER: Selbys krönika: ”Det är klart att nepotism finns – frågan är bara hur vi vågar prata om det”