God lördagsmorgon. Sista helgen på långledigheten innan allt drar igång igen med jobb och skola och EM i herrhandboll. Vet du om att ett svenskt domarpar är uttagna till att döma grundomgången och huvudrundan i EM som börjar på torsdag? Mirza Kurtagic och Mattias Wettervik.
Ja men det är väl skit samma. De är ju inte särskilt bra de där två gubbarna. Men vänta lite nu. Hur tänkte du då när du tänkte så? De här två manliga domarna har dömt SM-finaler och är ett av våra bästa domarpar internationellt sett.
Fast å andra sidan tänker många likadant om de allra flesta domare som finns där ute på planen under alla matcher som spelas just den här lördagen. Den första lördagen på det nya året. Det finns inga som är så ifrågasatta som domare. Inga som får höra så många oförskämda uttalanden från publik, ledare och framför allt spelare.
I somras var det några artiklar om kvinnliga domare som blev illa behandlade under Åhus beachhandboll. Fick grova förolämpningar, slag riktat mot sig och tvingades ta skydd bakom sekretariatet efter slutsignal. Det kom glåpord som domarfitta, idiot och småflicka och kommentarer om utseendet som ful och äcklig. Det var föräldrar, ledare och spelare som gick långt över gränsen. Är det så vi vill framstå inom handbollsSverige? Som människor i alla åldrar som kränker de som får uppdragen att döma matcher?
Det arbetas från förbundshåll på att skapa en bättre idrottsmiljö för barn och ungdomar på plan, på bänken och läktarplats. Men trots det är det allt färre ungdomar som vill/vågar bli domare. Tycker du att det är konstigt? Det gör inte jag. Vad som gäller är förstås att vi som är vuxna MÅSTE föregå med gott exempel.
”Barn gör som vi gör, inte som vi säger” sa fd landslagsmålvakten Mattias Andersson på en inspirationsföreläsning jag lyssnade på strax innan jul. Vad betyder då det? Jo skäller du som vuxen ledare på domarna under eller efter match så lär sig barnen att det är ok att bete sig så. Sitter du som förälder på läktarplats och gapar på domarna under matcher så lita på att din son eller dotter tar efter. Det blir ok att kränka domarna.
När jag frågat föräldrar, tränare och andra vuxna runtomkring mig har jag fått mängder med bortförklaringar. ”Det är så det är”. ”Lite måste man tåla”. ”Viktigt att lära sig att inte höra”. Och så vidare. MEN VET DU VAD JAG TYCKER FAKTISKT INTE ATT DET ÄR OK.
När jag började engagera mig lite närmare igen i handbollen för snart 15 år sedan fick jag en chock över språkbruket. Över glåporden som haglande, över det (lilla) domare berättade för mig om vad de fick höra. ”Ja det kan bli lite hetsigt därute. Mycket adrenalin. Många könsord.”
Då arbetade jag parallellt mycket tillsammans med människor från hela världen som kom hit för att bedöma hundar. På hundutställningar som ringsekreterare, som det heter på fackspråk i den världen. Kontrasten blev enorm. Bara tanken att alla utställare inne i ringen skulle säga liknande saker till domaren fanns helt enkelt inte. Eller att de utanför skulle ropa på samma sätt till domaren som man gör från läktarplats eller runt en ungdomsmatch på gräs eller sand. På en hundutställning gäller showmanship och fair play stenhårt. Alltså att alltid vara trevlig oavsett hur det går för dig och dina hundar eller för dina vänners hundar.
Efter 18 år i den miljön och arbete med flera hundra olika domare från världens alla hörn visste jag att samarbete var vägen att gå. Att skapa en trevlig atmosfär både inne i och utanför ringen (läs planen). Det gör att jag aldrig ser en handbollsdomare som ”fienden”, som en egen motståndare inne på planen under en match. För mig är domaren en del i helheten på planen. På samma sätt som spelarna. I min värld finns domarna där för att en match ska kunna spelas på ett så smidigt sätt som möjligt. Enligt regelboken. För mig är samarbete det viktigaste, inte ständiga konflikter och idiotförklarande.
I stället för att tänka att domare är korkade, inte kan någon regel osv så pratar jag med dem. Frågar hur de jobbar. Vad de prioriterar. Hur de ser på alla glåpord och det som sägs inne på planen. Hur de hanterar spända situationer som när smockan plötsligt hänger i luften.
En av de intressanta sakerna detta lärt mig är hur man som domare kan använda sig av avkast efter mål. Till exempel som ett lugnande moment i en match när det börjar bli för hetsigt. Eller att i de lägena vara mycket noggrann med detaljerna.
Jag kan handboll och det kan säkerligen du som läser detta också. Om jag fick ha en nyårsönskan, en enda, så är det att vi inom handbollsvärlden börjar med fair play stenhårt på plan, från bänken och läktarplats i alla lägen. Ifrågasätt gärna, men VÄLJ DINA ORD oavsett roll – domare, spelare, ledare, förälder, publik. Att vara en person som kränker andra, en ”kränkare”, vill vi ha sådana personer i handbollsSverige? Egentligen.
Mina övriga lördagskrönikor
hittar du under Mer Handboll/Krönikor
Nr 29 28/12 2019 Det gör mig galen!
Nr 28 21/12 2019 Den omöjliga julekvationen?
Nr 27 23/11 2019 Det magiska trollspöt
Nr 26 9/11 2019 Vad är du nyfiken på?
Nr 25 2/11 2019 Omöjligt finns det?
Nr 24 19/10 2019 Voffor då då?
Nr 23 12/10 2019 Låt glädjen va’ me’
Nr 22 5/10 2019 Tänk på vad du säger så att du inte säger vad du tänker
Nr 21 8/6 2019 Hur modig är du?
Nr 20 18/5 2019 Vem vill ha mig?
Nr 19 11/5 2019 Handboll året runt är det ok?
Nr 18 23/3 2019 Dags att byta ut gammal skåpmat?
Nr 17 16/3 2019 Javisst ja de ska ju också vara med!
Nr 16 9/3 2019 Att våga gå sin egen väg
Nr 15 2/3 2019 Vad väljer du?
Nr 14 23/2 2019 Alla dessa matcher
Nr 13 16/2 2019 Hur får du ihop ekvationen?
Nr 12 9/2 2019 Rastar du också din mobil?
Nr 11 2/2 2019 En katt bland hermelinerna
Nr 10 26/1 2019 Vinna till varje pris?
Nr 9 19/1 2019 Det intensiva spelschemat
Nr 8 12/1 2019 Drömmen om guld
Nr 7 15/12 2018 Det får mig att se rött
Nr 6 8/12 2018 Den underskattade glädjen
Nr 5 1/12 2018 De allra mest ifrågasatte
Nr 4 24/11 2018 Det där med skador stora som små
Nr 3 17/11 2018 Har du också ett handbollshjärta?
Nr 2 10/11 2018 På läktarplats?
Nr 1 3/11 2018 En handbollstränares vedermödor