God lördagsmorgon. Mellandagar och handboll hör ihop i alla fall om man bor i Skåne. Världens största inomhusturnering för ungdomar pågår för fullt i och runtomkring Lund. Det är bara att stoppa in näsan i en hall och titta efter. Mycket folk på läktarplats, många olika språk som pratas och fart och fläkt.
De flesta lagen kommer från Sverige, Danmark och Tyskland. Men där finns några länder som sticker ut eller vad sägs om Hongkong, Indien eller Mallorca. Domarna kommer också från fler länder än Sverige. Under åren har det skett några tydliga förändringar som framför allt innebär att försvarsspelet blivit mer offensivt eller ska jag skriva följsamt, kreativt och mer fysiskt?
Det som fortfarande fascinerar mig är hur de svenska ungdomslagen spelar med fyra av sina sex spelare i anfallen. Och att danskarna använder alla sex. Samt att tyskarna är fysiska och skjuter stenhårt från niometer. Vissa saker är tydligare svårare än andra att förändra. Å det gör mig GALEN!
Hur ska det svenska kantspelet kunna utvecklas när spelarna alldeles för sällan får några bollar av de övriga fyra? Varför knäcker vi aldrig traditionen att sätta de som fångar bollen ”sämst” ute på kanten för att där ”gör de minst skada”? Å när de sen ledsnar på att stå och vänta på en boll som aldrig kommer eller på att få en utskällning för att de inte satte det enda läget de fick under matchen och slutar spela handboll. Hur löser vi då det? Jo genom att sätta de ”sämsta” niometersspelarna ute på kanten. Å hur mycket kan de om att spela ute på kanten annat än att de ska kontra eller stå och vänta på en boll som aldrig kommer? I bästa fall får de lära sig göra inspring i någon växel. För i de allra flesta klubbar finns det inte någon som kan hjälpa kantspelare att utvecklas till lirare. Vi saknar helt enkelt de traditionerna inom svensk handboll. Niometer och linjespelare är det som gäller här och på herrsidan även målvakter (där ligger damerna fortfarande hästlängder efter).
Jag har under årens lopp sett den ena läckerheten efter den andra från de danska kantlirarna i olika ungdomsturneringar. Både killar och tjejer. Något de visar upp tidigt typ 14-15 år gamla ofta ännu tidigare.
För det blir kantmål. Massor. De svenska målvakterna möter nästan aldrig kluriga kantlirare under ungdomsåren. Lirare som kan sätta sina lägen ur i princip ingen vinkel alls och är givna straffläggare. Senast idag fick vi se hur man i ett danskt lag satte sina kantlirare som tvåor i försvaret = snabbare i kontringarna = massor med enkla mål. Simsalabim.
Jag tycker att det är hög tid att bryta dessa urgamla traditioner med 99,5% fokus på hårdskjutande niometersspelare och börja jobba för att få fram drösvis med lirare på både höger- och vänstersex. Att blanda in dem i spelet. Jo visst det kräver nytänk i den svenska tränarkåren, men vill ni inte bjuda publiken på lirare redan i tidig ålder? För det är väl i ungdomsåren man ska testa och pröva och leka med handbollen? Jobba upp sina tekniska färdigheter? Lära sig att göra mål från alla möjliga vinklar på kanterna? Å vill ni ha tips – åk över till Danmark och se och lär. Där finns lirartraditionen redan etablerad. De stjäl ju från oss ;-) genom att ha bättre fysiskt tränade ungdomsspelare jämfört med för bara några år sedan.
Flera av dem hade förresten passat i svensk klubbhandboll som seniorer om de fått chansen. Massor med mål hade de levererat. Se bara på Skaras vänstersexa Melanie Felber tvåa i skytteligan i SHE. Hon är handbollsskolad i Danmark.
När herrarnas EM drar igång tänker jag sätta mig i TV-soffan och njuta av kantlirarna Magnus Landin och Lasse Svahn. På bänken finns fd kantliraren Nikolaj Jakobsen numera förbundskapten och som expertkommentator har en av kanalerna Lars Christiansen den fd vänstersexan som är en ikon inom dansk (och tysk) handboll. Kvar i Danmark blir högersexan Johan Hansen, trea i danska skytteligan och inte med i truppen. Coolt med ett sådant överflöd ända uppe på den allra översta hyllan.
Mina övriga lördagskrönikor
hittar du under Mer Handboll/Krönikor
21/12 2019 Den omöjliga julekvationen?
23/11 2019 Det magiska trollspöt
9/11 2019 Vad är du nyfiken på?
2/11 2019 Omöjligt finns det?
19/10 2019 Voffor då då?
12/10 2019 Låt glädjen va’ me’
5/10 2019 Tänk på vad du säger så att du inte säger vad du tänker
8/6 2019 Hur modig är du?
18/5 2019 Vem vill ha mig?
11/5 2019 Handboll året runt är det ok?
23/3 2019 Dags att byta ut gammal skåpmat?
16/3 2019 Javisst ja de ska ju också vara med!
9/3 2019 Att våga gå sin egen väg
2/3 2019 Vad väljer du?
23/2 2019 Alla dessa matcher
16/2 2019 Hur får du ihop ekvationen?
9/2 2019 Rastar du också din mobil?
2/2 2019 En katt bland hermelinerna
26/1 2019 Vinna till varje pris?
19/1 2019 Det intensiva spelschemat
12/1 2019 Drömmen om guld
15/12 2018 Det får mig att se rött
8/12 2018 Den underskattade glädjen
1/12 2018 De allra mest ifrågasatte
24/11 2018 Det där med skador stora som små
17/11 2018 Har du också ett handbollshjärta?
10/11 2018 På läktarplats?
3/11 2018 En handbollstränares vedermödor