Kära kropp…

Kära kropp, jag tycker om dig. Vi har inte alltid kommit överens och ibland har du svikit mig och ibland har jag svikit dig, kanske har jag svikit dig mer än vad du svikit mig. Jag vet att jag pushade dig lite väl hårt när jag var yngre och tränade för mycket och du svarade igen med att ge mig några inte så sköna förslitningsskador som jag antagligen får leva med resten av livet. Men nu är vi vänner, eller hur? Jag tycker om dig även att min höft låser sig ibland, trots att mina knän är ostabila och att mina leder gör ont då och då.

De dagar jag inte tyckt om dig har det inte varit på grund av dig i sig utan på grund av att samhället sagt till mig att du inte duger, att jag borde gå runt med handduk virad runt dig på stranden, att det faktum att du inte kommer i ett par jeans i small säger att du är alldeles för stor för att få älskas. Jag har blivit matad med det här i så många år att jag ibland trott att det var sanning. Jag är hemskt ledsen för att jag ibland lyssnat på det, för innerst inne har jag ju faktiskt alltid vetat att du är fantastisk och att du har potential att lyckas med det mesta. Jag har varit präglat av samhället precis som alla andra men nu som 26-åring så vet jag att lycka inte sitter i vikt eller fettmassa. Jag tänkte mer på hur du skulle vara och på att gå ner i vikt när jag var 16 år och vägde 10 kg mindre än vad jag gör nu. Nu vet jag att de värsta tankarna om dig min kära kropp, inte kommer inifrån utan utifrån från löjliga ideal och ett samhälle där du inte bör älska dig själv om du inte är ser ut på ett visst sätt.

Även om jag inte alltid älskat dig så mycket som jag borde har jag i alla fall aldrig utsatt dig för någon dum diet eller medvetet svultit dig och det är jag glad över, för du förtjänar att aldrig bli utsatt för något sånt. Jag lovar dig att jag konstant jobbar på att älska dig även om jag vissa dagar tycker att det är svårt och slänger hundra plagg på golvet för jag känner mig tjock i alla. Som att tjock är en känsla och inte bara ett adjektiv. Men du ska veta att en sådan dag är det som störst chans att jag lägger ut en bild på dig och hyllar dig och efteråt känns det alltid mycket bättre. Jag hoppas att det faktum att du och jag vågar visa upp dig gör att fler vågar känna att de får existera, till exempel inom sociala medier, oavsett hur de ser ut. Jag hoppas vi gör skillnad. De som inte tycker du duger, som tycker att du är för tjock eller som tycker att en diet vore på sin plats kan dra åt helvete.

Det gör inget att du inte passar in i dagens ideal för hur en kvinna ska se ut för du är så jäkla grym när jag vill köra marklyft, promenera eller krama om människor jag tycker om. Du kan ta mig från ett ställe till ett annat och du kan bära upp klänningar fantastiskt fint. Du är bra på att bygga muskler och med träning kan du bli fantastisk stark, du tar ju till exempel det tyngsta på vadpressen på gymmet. Det är tack vare dig jag spelat handboll i 14 år och dessutom varit en duktig simmare och du har gjort mig stolt så många gånger så du kan inte ana.

Nu under sommaren ska du och jag jobba tillsammans för att bli så stark som möjligt och vi ska ha kul på vägen för någonstans bland hälsohetsen som eskalerat har du och jag tappat träningsglädjen. Den ska vi få tillbaka! Vi ska testa gränser, äta saker du gillar (både nyttigt och mindre nyttigt) och så få massor av frisk luft varje dag. Jag lovar att varje dag uppskatta och älska dig för du fungerar ju och det är en fantastisk fin gåva. En vacker dag hoppas jag på att du kommer bära en bebis och att du kan ta 100 kg i marklyft (du och jag var ju så nära!) och jag lovar att ge dig de bästa förutsättningarna för det! Du är en kick ass-kropp och otroligt kramgo, du och jag ska dessutom hålla ihop ett bra tag till och då vill jag att du ska veta att jag genuint tycker om dig ♥

27-årig tjej med rötterna i Smålands Jerusalem som numera bor i staden där alla heter Glenn. Utbildad idrottsvetare som arbetar med friskvård och som titulerat sig som handbollsspelare i 14 år. Tror på att träning är botmedel mot mycket men även att choklad kan vara det. Vill leva utan att ångra någonting och skriver därför relativt utelämnande krönikor om mig själv om saker som ligger nära hjärtat.