Att leda, bli ledd eller ingetdera?

Foto: Sveriges Radio
ANNONS

Idrotten är en samhällsinstitution, en speciell sådan men likväl en samhällsinstitution. Idrotten och handbollen går inte opåverkade av förändringen i tid och rum. Jag menar äntligen slipper man träsmaken i baken när man sitter på läktaren och tittar på handboll, eller i alla fall på fler ställen än för 20 år sedan. Hur framtiden kommer att se ut är ju alltid ovisst, men med stor sannolikhet kommer vi i alla fall att slippa träbänkarna på läktarna runt om i landet. Men på vilka andra sätt kommer idrotten i allmänhet och handbollen i synnerhet att påverkas av samhällsutvecklingen?

Känner ni till Alexander Bard? Ni vet han som satt i Idol-juryn och dömde ut människor som drömde om att bli artister, han som pratar ur skägget (bokstavligen). Nåväl, det har inte med denna saken att göra, utan vad många kanske inte vet är att han även är filosof och skägget till trots är han en tämligen modern filosof. Hans teori om Synteism (om att skapa gud i framtiden) och hans prognostisering om framtiden är något jag ka rekommendera att fördjupa sig i. I grova drag lyder hans profetia som så, att individualismen är utdöende, individen som så kommer inte ha en överstående plats i samhället, utan istället kommer det vara svärmar av Nätokrater, som med hjälp av den digitala kommunikationsteknologin skapar enorma nätverk världen över. Med andra ord, att varje människa kommer bara vara en byggsten i ett större skapande av något. Inom synteismen ses individen som en plundrare som hela tiden vill erövra jorden, resurser och det på andras bekostnad, det i sig ses som en inbyggd självdestruktivitet hos individualismen. Det eviga tävlandet individer emellan är också något som kan kopplas till denna självdestruktivitet. Att man hela tiden skall visa sig bättre än andra, t.ex. att ge pengar till en fattig innebär inte att man är en god människa utan visar bara att man har råd till det. I sin helhet menar synteismen att inget talar för att någon människa är bättre än någon annan.

Jag kan inte låta bli att leka med tanken att om nu denna förutsägelse infrias någon gång i framtiden, hur kommer det påverka handbollen? För handbollen i sig, likt många lagidrotter, är raka motsatsen till vad framtiden kommer innehålla. I ett lag finns det tydliga hierarkier individer emellan, ja det är en lagsport men det finns ju båda formella och informella ledare i ett lag. Vi har oftast både en stjärna och en bänknötare. Men framförallt har vi tävlandet, ett ständigt tävlande som i grund och botten går ut på att den ena skall visa sig bättre än den andra och i slutändan prisas för det. Stjärnorna framställs i många sammanhang som gudar, omänskliga varelser som kan trolla med bollen och samtidigt erhålla löner som för många ”vanliga medborgare” bara är och förblir en dröm. I generell mening har handbollen och idrottsrörelsen gått från att vara fritidssysselsättning till marknadsaktörer, där det i slutändan är det kommersiella som bestämmer riktningen. Vad Bard’s profetia säger, är att vi alla kommer att tröttna på detta kommersiella jippo, vi kommer tröttna på stjärnor som tjänar absurda summor pengar, för det enda vi kommer lockas av är att känna samhörighet med de som delar våra intressen.

Nåväl, givet är att det återfinns en viss grad av självdestruktivitet i själva handbollsstrukturen, men likväl är kanske handboll något som är före sin tid. För det är ju så att stjärnorna hade aldrig kunnat skina om det inte var för grovarbetaren på planen eller den som alltid var hare i löpspåret. Ett lag består av flera olika byggstenar, där varje spelare har sin speciella uppgift, att försvara eller göra så många mål som möjligt, alla spelare ger just det som den är bra på, och hans lagkamrater är ambassadörer för det han eller hon inte är specialist på. Handbollen besitter den egenskapen att en spelare är alltid lika beroende av en spelare som den spelaren är beroende av en själv. Om uttrycket ”laget före jaget” myntades av en handbollare vet jag inte, men det är ett uttryck som jag hört ofta i handbollssammanhang, så kanske är det ett tecken på att handbollen även i framtiden kan existera i sin grundläggande form.

ANNONS

Hur som helst framtiden är alltid oviss men samtidigt något spännande att spekulera i. Vem kommer leda och vem kommer ledas i framtiden? Jag tror att ifall Bards idéer kommer att införlivas, vill idrotten och handbollen påverkas. Tävlingskulturen kommer nog vara svår att rubba. Men ledarna och stjärnorna på planen kommer inte längre vara ”gudarna”, utan det kommer skapas något helt nytt. Kanske blir det så att det inte kommer vara pengarna som lockar till hårt slit och träning, utan istället kommer det vara att man gör det man måste göra, för laget. En del stjärnor strålar starkare i universum än vad andra gör, likaså är det på en handbollsplan, men vi får aldrig glömma att det inte enbart är ett fåtal stjärnor som skapar det fantastiska förnimmande vi beskådar på himlavalet och på handbollsplanen, det är alla stjärnor tillsammans. En död stjärna på himlavalvet ger upphov till liv på jorden sägs det, men en slocknad stjärna på handbollsplanen är en förlust vi aldrig kan köpa oss ikapp.