Större än här & nu

Herregud, vad tiden går fort! Det var många månader sedan mitt senaste inlägg. Sist satt jag på en filt på gräsmattan tillsammans med min katt, utanför min bostad i Skövde & skrev om min fysiska status. Jag minns att jag fortfarande inte riktigt accepterat läget, att jag fortfarande väntade på att någon skulle väcka mig från den mardröm jag då upplevde att jag befann mig i. 

ANNONS

Ska jag vara ärlig tror jag att jag aldrig kommer acceptera fullt ut att tre år av mitt liv, sammanhängande, kommer gå åt att göra samma övningar, dag ut & dag in, för att komma tillbaka till något som jag inte ens vet om jag kommer hålla för. Varje dag, ha samma fokus & mål, aldrig få vila tankarna i att vara nöjd med vart man är. Inte kunna njuta fullt ut av träningen som man genomför. För även om jag kan göra massor, mycket mer för varje dag, så kan jag inte (i dagsläget) spela handboll & har inte kunnat det på en lång tid.

Men jag har lärt mig att hantera mina känslor jämt emot handbollen, har lärt mig att fokusera på annat som är viktigt i livet. Jag får fortfarande mentala bakslag, men min vardag består inte till stor del av att vara besviken & ledsen över min situation. Jag kan tänka på en framtid som ser ljus ut, oavsett om jag kan spela handboll eller inte. Jag kommer inte försvinna från sporten hur detta än utspelar sig & jag är trygg i det.

Mina skador har präglat mig som människa mer än vad jag förstått, jag har varit så otrevlig & egoistisk i mina mörkaste stunder. Har velat allt annat än vad som är bra för mig, har stött bort familj & vänner för att jag inte orkat hantera känslorna.

Jag är så oerhört lättad & tacksam för att jag lyckats ta mig genom detta. Är stolt över mig själv, för att jag fortsätter kämpa. Nu med mer trygghet & optimism bakom det hela. & om jag hamnar på botten igen ska jag försöka titta tillbaka på detta & intala mig själv att det kommer bli bra.

För det kommer bli bra. Livet är så mycket större än två trasiga knän, större än här & nu.

ANNONS

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here