Damhandbollens historia: Det tredje kapitlet – Sextiotalet

Handbollskanalen kommer i en artikelserie under vintern bjuda på en härlig resa bakåt i tiden inom damhandbollen. Genom skribenten Annette Anderssons ögon ska vi få förstå hur det såg ut igår och varför det ser ut som det gör idag.

ANNONS

I början av sextiotalet diskuterades det fortfarande internationellt vilken väg handbollen skulle gå. Sju eller elva utespelare? Inne- eller utehandboll? På kontinenten kunde det komma upp till 80 000 personer för att se en utehandbollsmatch på sommarhalvåret och så stora hallar fanns varken då eller nu (2018).

De svenska damlagen hade aldrig lag med elva spelare, vilket vissa herrlag däremot hade utomhus. Den svenska vägen var sjumannaspel och inomhus. Främsta anledning var såklart klimatet som både då och nu ger en kortare utomhussäsong för oss nordbor.

Göteborgslaget Kvinnliga IK Sport, Kv IK Sport, fortsatte att dominera både ute- och innehandbollen i början på sextiotalet. Så sakta svängde pendeln och Stockholmsbaserade IK Bolton tog över alltmer under årtiondet. En av profilerna under sextiotalet var Ewy Nordström, IK Bolton. Villkoren för damhandbollen var fortfarande helt annorlunda jämfört med männens.

– Fastän Boltons damer tog SM-guld satsade klubben alla sina resurser på herrlaget, som låg i division två. Vi fick själva ordna skor och kläder och att få åka på träningsläger fanns bara i våra drömmar, säger Nordström.

I många föreningar med både herr- och damverksamhet fick inte damerna kosta några pengar. I stället ansågs det som ren motion och seriespel var ofta till en början förbjudet.

Säsongen 1962-63 fick damerna spela dubbelserier för första gången och man ökade antalet regionala serier från tre till elva. Däremot var det fortsatt fritt fram för vilka lag som helst att anmäla sig till SM-turneringarna både utom- och inomhus.

IK Ymer i Europa

Mitt i dominansen av Kv IK Sport och IK Bolton kom IK Ymer från Borås. De blev svenska mästarinnor 1962 och valde att delta i den då enda Europacupen säsongen efter. Ymer åkte ut i första omgången mot Fortschritt Weissenfels från Östtyskland. Finalen spelades i Prag mellan ryska Trud och danska Fredriksberg. Ryskorna vann med 11-8 (6-6).

I mitten av årtiondet ökades speltiden från 2×20 min till 2x 25 för både damer och juniorer. En SM-turnering sattes igång för damjuniorer under våren 1967. Den första turneringen vann Djurgårdens IF över BK Randi med 10-5 (5-2). I finalerna åren efter vann Borlänge HK (1968) över Göteborgs Kvinnliga IK 16-9 (11-4) och GUIF (1969) över Ymer 13-9 (7-5).

Fem år efter att damerna äntligen fått börja spela dubbelserier delades de regionala serierna för första gången upp i division 1 och 2 (1967-68). Tre division ett serier och nio division två serier. Division 1-serierna bestod av Östra (10 lag), Västra (10 lag) och Södra (8 lag). Dessutom gjordes SM-turneringen inomhus om. Seriesegrarna i de tre division 2-serierna från Norrland möttes i en utslagsturnering och seriesegrarna från Gotland (div 2) mötte segrarna från östra (div 1). Kvar blev Lillpite IF och IK Bolton, tillkom gjorde Vikingarnas IF (div 1 södra) och HK Linne (div 1 västra). Vann den slutliga turneringen (1968), i form av ett gruppspel, gjorde IK Bolton.

Säsongen efter, 1968-69, förändrade man ytterligare lite på SM-turneringen inomhus. Det blev ett slutspel mellan de tre division 1-segrarna och ett norrlandslag. Nu började damsidans seriesystem påminna om herrarnas med en fördröjning på 35 år.

Av de hittills 40 SM-tecknen hade Kvinnliga IK Sport tagit 25 SM-guld (11 ute+13 inne), IK Bolton 8 SM-guld (5 ute+3 inne), Eskilstuna GUIF 2 SM-guld (1 ute+1 inne), Älvsjö AIK 2 SM-guld (2 ute). Övriga lag hade tagit var sitt SM-guld: IK Göta (ute), IFK Lidingö (ute) och IK Ymer (inne).

På förbundsnivå försvann damkommittén i början av sextiotalet och aktiviteterna för damerna skulle i stället ingå i övriga kommittéer som seriekommittén, tekniska kommittén osv. Enda undantaget var en speciell uttagningskommitté, UK, för damlag, men den hade fokus på damlandslaget. Då fanns parallellt två andra UK, en för herrlandslaget och en för herrungdomslandslaget.

Damlandslaget

Medan herrlandslaget plockat medaljer i olika valörer sedan det första VM-guldet 1948 hade damlandslaget inte alls samma framgångar. Man spelade nordiska mästerskapen, NM, och kom allt oftare sist av de fyra deltagande nationerna där Danmark, Norge och Island eller Finland var de övriga tre.

Ungdoms-VM spelades första gången 1967 och i samma veva började förbundet aktivt satsa på ett juniorlandslag även för flickor. Sveriges damjuniorer blev fyra i det allra första UVM medan herrjuniorerna kom på sjätteplats.

– Vi hade blivit lovade en ökad satsning på damlandslaget om vi gjorde bra ifrån oss nere i Holland, berättar Ewy Nordström. Trots bara ett träningsläger tog vi oss till semifinal och förlorade bronsmatchen mot Tjeckoslovakien.

Satsningen på damlandslaget uteblev då man från förbundshåll tyckte att herrjuniorernas resultat var en katastrof och att de behövde mer resurser i stället.

– Det blev en ond cirkel till slut, där vi hela tiden fick höra att bara vi visade resultat så skulle vi få mer resurser, säger Nordström.

En annan av årtiondets profiler var målvakten Anita Helgstedt, Kv IK Artemis. Hon uttryckte sig såhär i Handbollboken 68-69.

– Herrar domare! Låt det vara lite hårdare tag mellan oss damer på handbollsplanen. Då hjälper ni oss att kunna hävda oss i internationella sammanhang. Spara därför på signalerna i höst.

Anita berättade vidare att i början av landslagskarriären hade damerna inte ens betalt för mat och resor. Att det år 1968 i alla fall fått den biten löst, men fortfarande inte hade några dagtraktamenten. Tiden för träningsläger och landskamper fick tas av semesterdagarna eller så fick man försöka få tjänstledigt från jobbet för att kunna spela i landslaget.

När vi avslutar 1960-talet går det att konstatera följande på landslagsnivå avseende landskamper

  • Herrlandslaget (A och junior): 230 inomhus och 69 utomhus
  • Damlandslaget (A och junior): 61 inomhus och 44 utomhus

I slutet av sextiotalet kom politiska händelser att påverka handbollen internationellt. Dels blev VM 1968, som skulle gått i Sovjetunionen, inställt och även Europacupspelet pga av det vi idag (2017) kallar Pragvåren.

Profiler

Evy Nordström 58 A-landskamper samt förbundskapten för damjuniorerna och Anita Helgstedt (målvakt) 64 A-landskamper.

Klubbar i seriesystem och SM-turneringar

Barkens HF, BK Derby, BK Randi, Bollnäs GIF, Bromstens IK, Brännans IF, Djurgårdens IF, Domnarvets HK, Domsjö IF, Domus IF, Drottningholms SK, Enköpings HF, Eskilstuna GUIF, Eskilstuna Kv GIK, Eslövs IK, Films SK, Friska Viljor, Frösö IF, Garda IK, Gimonäs CK, Gävle GIK, Gävle Godtemplares IK, Göteborgs Kvinnliga IK (GKIK), Göteborgs skidklubb, Hallby IF, Halmstads IF, Hellbo IF, Hemse BK, HK Aranäs, HK Contra, HK Drott, HK Linne (Lidköping), Hudiksvalls ABK, Hudiksvalls IF, Hudiksvalls Yrkesskola, Högalids IF, I 3s IF (Örebro), IF Elfsborg, IF Ferro, IF Gute, IF Göta, IF Hansa, IF Hell, IF Hellton, IF Skade (Gävle), IF Thor, IF Wasaiterna, IF Älgarna, IFK Eskilstuna, IFK Grängesberg, IFK Kalix, IFK Karlshamn, IFK Karlskrona, IFK Karlstad, IFK Kiruna, IFK Kristinehamn, IFK Lindesberg, IFK Luleå, IFK Malmö, IFK Nora, IFK Norrköping, IFK Nyköping, IFK Stockholm, IFK Trelleborg, IFK Umeå, IFK Visby, Iggesunds IF, Iggesunds IK, IK Bolton, IK City, IK Göta, IK Heim, IK Hele, IK Ymer (Borås), Irsta HF, IS Göta (Hälsingborg), Kalmar AIK, Kalmar FF, Kalmar SK, Karlstad BK (fd BIK), Karlskoga HK, KFUM Trollhättan, Kramfors IF, Kristianopels GIF, Kungsgårdens SK, Kv IK Centra ,Kvinnliga IK Sport, Kvinnliga SK Artemis, Köping IS, Köpings IS, Lillpite IF, Litslena IF, Ljusdals IF, LUGI, Lundens BK, Lycksele IF, Långö AIK, Malmabergs IK, Malmbergets AIF, Motala AIF, Mönsterås AIK, Mönsterås GoIF, Mönsterås HK, Nordstens IF, Norrköpings Kvinnliga IK, Norrtälje IF, Näsby IF, Oskarshamn HK, Othems IF, Partille IF, Redbergslids IK, Rödeby AIF, Sandvikens HK, Sandåkerns SK, Sanna IF, Selångers SK, Skellefteå AIK, Skepptuna IK, Skinnskattebergs SK, Skövde HF, Sofia CK, Sollefteå GIF, Strömsnäs GoIF, Sunnanå IF, Televerket IF (Borås), Uddevalla IS, Varbergs GIF, Vikingarnas IF, Visby AIK, Visby IF, Vittangi SK, Värmbols GIF, Västanfors HF, Västerviks HF, Västerås HF, Västerås IK, Växjö BK, Årsta AIK, Åsbyvikens IF, Älmhults IF, Älvsby IF, Älvsjö AIK, Örebro HF, Östmarks IF.

Svenska mästare utomhus

1960 Kv IK Sport – IFK Stockholm 9-0 Göteborg 12 maj
1961 Sanna IF – IK Bolton 3-4 Göteborg
1962 IK Bolton – Göteborgs Kv IK 5-3 (0-1)
1963 Kv Ik Sport – IK Bolton 2-5 (1-3)
1964 IK Bolton – Kv IK Sport 4-5 efter förlängning (3-3(2-1))
1965 Kv IK Sport – IK Bolton 7-4 (5-3)
1966 IK Bolton – HK Linne 7-2 (6-0)
1967 IK Bolton – HK Linne 9-8 (3-3)
1968 Slutspelstävling där finalen spelades helgen 23-24 mars som ett gruppspel. 1 IK Bolton 5p (+29). 2 HK Linne 5p (+20). 3 Vikingarnas IF 2p och 4. Lillpite 0p.
1969 IK Bolton – Kv IK Sport 8-12 (2-3)

Svenska mästare inomhus

1960 Kv SK Artemis – Kv IK Sport 6-7 (3-5) Stockholm 28 februari
1961 Kv IK Sport – Kv SK Artemis 5-4 Göteborg
1962 IK Ymer – Kv IK Artemis 7-6 efter förlängning (6-6 (5-2))
1963 Vikingarnas IF – IK Bolton 6-7 (3-4)
1964 Kv IK Sport – IK Bolton 12-7 (5-4)
1965 IK Bolton – Vikingarnas IF 8-7 (5-5)
1966 Kv IK Sport – IK Bolton 6-8 (3-6)
1967 HK Linne – IK Bolton 4-6 (2-5)
1968 Kv IK Sport – IK Bolton 9-8 (6-4)
1969 IK Bolton – Kv IK Sport 8-12 (2-3)

Seriesegrare

1960 Norra: Kv SK Artemis. Västra: Kv IK Sport. Södra: IFK Trelleborg
1961 Norra: IK Bolton. Västra: K IK Sport. Södra: IFK Trelleborg
1962 Norra: IK Bolton. Västra: IK Ymer. Södra: Långö AIK
1963 Sydvästra: Vikingarnas IF Sydöstra: Kalmar AIK. Västsvenska: Kv IK Sport. Mellansvenska västra: Karlstad BIK. Mellansvenska östra: Västerås IK. Hälsingland: Hudiksvall ABK. Stockholm: IK Bolton. Gotland: Hemse BK. Gästrike/Dala: Borlänge HK. Västerbotten: Gimonäs CK. Norrbotten: Malmbergets AIF.
1964 Sydvästra: Eslövs IK. Sydöstra: Kalmar AIK. Västsvenska: Kv IK Sport. Mellansvenska västra: Karlstad BK. Mellansvenska östra: Västanfors IF. Hälsingland: Hudiksvalls IF. Stockholm: IK Bolton. Gotland: Hemse BK. Gästrike/Dala: Borlänge HK. Västerbotten: Gimonäs CK. Norrbotten: Malmbergets AIF. Ångermanland: IF Älgarna.
1965 Sydvästra: Vikingarnas IF. Sydöstra: Långö AIK. Västsvenska: Kv IK Sport. Mellansvenska västra: IFK Nora. Mellansvenska östra: Västerås HF. Mellansvenska norra: Borlänge HK. Stockholm: IK Bolton. Gotland: Hemse BK. Västerbotten: Gimonäs CK. Norrbotten: IFK Kiruna.
1966 Sydvästra: Vikingarnas IF. Sydöstra: Långö AIK. Västsvenska: Kv IK Sport. Mellansvenska västra: IF Hellton. Mellansvenska östra: Västanfors IF. Mellansvenska norra: IF Skade. Hälsinge/Medelpad: Hudiksvall ABK. Stockholm: IK Bolton. Gotland: Visby AIK. Västerbotten: Sandåkerns SK. Norrbotten: Strömsnäs GIF. Ångermanland: IF Älgarna.
1967 Sydvästra: Vikingarnas IF. Sydöstra: Långö AIK. Västsvenska: HK Linne. Mellansvenska västra: IF Hellton. Mellansvenska östra: Eskilstuna GUIF. Mellansvenska norra: Borlänge HK. Stockholm: IK Bolton. Norrbotten: IFK Kiruna. Västerbotten: Gimonäs CK. Södra norrländska: IF Älgarna.
1968 Division 1 Östra: IK Bolton. Division 1 Västra: HK Linne. Division 1 södra: Vikingarnas IF.
1969 Div 1 Östra: IK Bolton. Div 1 Västra: Kv IK Sport. Div 1 Södra: Eslövs IK.

Europacup

1963 IK Ymer första svenska lag att prova på Europacupspel

NM

1960 Sverige slutade på fjärde plats

1964 Island på Island. Sverige på fjärde plats (Finland femma)

Junior NM och VM

1966 (NM) Danmark (Sverige trea) arr Sverige

1967 (VM) Sverige fyra

VM

1962 Rumänien med Danmark på andra plats. Sverige deltog ej.

1966 Ungern (Sverige ej kvalificerat).

1968 Ställdes in på grund av Sovjetunionens invasion i Prag.

Tidigare kapitel i Damhandbollens historia

Introduktion

Det första kapitlet

Det andra kapitlet – Femtiotalet

ANNONS

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here